tisdag, februari 09, 2010

Eleanor Rigby

Jag blöder, bokstavligen. Skar mig i tummen igår kväll, och fortfarande blir det märken på papper och tangenter. Det gör inget, det är en dramatisk krydda i kontorsmiljön.

Men jag blöder bildligt och det gör ont. För hon som blev lämnad, för han som inte vågar, för de svikna, glömda, i dunklet smygande. De vars ögon har slocknat. De vars hjärtan har skrumpnat. De vars kroppar har vissnat.

Klicka här för en av världens vackraste sånger.

3 kommentarer:

Martin sa...

02.25-kram.........

Catarina sa...

Kan inte heller du sova?

Martin sa...

Nej....jag som alltid sovit bra, oavsett kriser och framgångar....har sedan några månader fått problem. Men till stor del handlar det nog om att jag köpt en för hård säng.