De är så många; tiggarna, uteliggarna, alkisarna. Jag försökte först stötta, men fick begränsa mig - inte så mycket för plånbokens skull utan för hjärtats. Det slet och sved varje gång eftersom jag visste att nöden var betydligt större än vad min femkrona skulle kunna rätta till.
De senaste åren har jag valt att ge pengar till de som anstränger sig. På sitt sätt. De kanske musicerar, dansar, eller håller nåt slags tal - jag bryr mig inte om munspelandet bara är ett enda in- och utblåsande, dansen märkligt vinglig eller de högljudda fraserna sluddrigt obegripliga. Finns där ett engagemang möter jag också upp med mitt.
Men idag stannade hela livet upp.
Han satt, orörlig, på sina knän mitt i Stockholm city. Händerna höll han framför sig, som i bön. Kroppen lutade en aning åt sidan och huvudet låg på sned. Han såg så sårbar ut. Så innerlig. Och så utsatt. Som en skulptörs gestaltning av människans sista utväg; snälla snälla ni... hjälp mig.
Jag gav.
Då vände han sin blick mot mig.
Ögonen var klart blå.
Tack, viskade han.
Och aldrig nånsin har jag hört en sån avgrund bakom det ordet.
onsdag, september 29, 2010
tisdag, september 28, 2010
Vuxenpoäng? Full pott.
- Folke Filbyter
- Malte
- Gullan
- Sirius Black
- Göran I
- Göran II
- Bella
- Persson
Nu glider jag fram som en helikopterförare och knäpper nyfiket på alla knappar. En är min favorit: bränsleförbruknings-mätaren. Och vet ni... jag nästan halverar mina utsläpp numera. Vuxet va?
måndag, september 27, 2010
Ubuntu
Fick ett mail av en av mitt livs första mentorer. Vi lärde känna varandra för 28 år sen och har hållit kontakten till och från genom livets vindlingar. Nu är vi sammanlänkade via facebook - forumet där man kan åter-lära-känna en vän från förr genom att läsa hans eller hennes statusar och kommentarer.
Till mig skrev han: du är empatisk och konstruktiv. Jag blev glad. Och kände igen mig.
Samtidigt tänkte jag att jag vet minst en person som en gång varit mig mycket nära som skulle använda helt andra ord för exakt samma egenskaper i min karaktär: känslig och dominant.
Vi är som vi är. Det är en fråga om tolkning, om betraktarens öga.
Vi blir till människa ibland andra människor.
Och vi vill vara hos dom som uppskattar oss, som tolkar oss såsom bra personer.
Dom andra, dom kan vi gå vidare utan ...
UBUNTU.
Tag ubuntu
Till mig skrev han: du är empatisk och konstruktiv. Jag blev glad. Och kände igen mig.
Samtidigt tänkte jag att jag vet minst en person som en gång varit mig mycket nära som skulle använda helt andra ord för exakt samma egenskaper i min karaktär: känslig och dominant.
Vi är som vi är. Det är en fråga om tolkning, om betraktarens öga.
Vi blir till människa ibland andra människor.
Och vi vill vara hos dom som uppskattar oss, som tolkar oss såsom bra personer.
Dom andra, dom kan vi gå vidare utan ...
UBUNTU.
Tag ubuntu
fredag, september 24, 2010
Nattvakt
Minns en augustinatt för några år sen. Jag skulle gå bryggvakt tillsammans med en annan från båtklubben - en främling. Det visade sig vara en ung kille, och vi spelade kort mellan turerna med ficklampa.
Så började vi prata om annat än trumf eller stick. Och min mage knöt sig när det kom fram att han var FÖR dödsstraff. På fullaste allvar. Ett tag visste jag inte hur jag skulle hantera situationen; kolmörk natt, vi två ensamma bland guppande båtar - där gick jag med mitt patos för människans värde, jag som skrivit och fått uppfört ett verk på just det temat. Det omöjliga i att kvitta död mot död.
Andades djupt och började sen både lyssna och bemöta. I soluppgången skiljdes vi som vänner - killen hade ärligt och uppriktigt nyanserat sin åsikt. Han kunde inte längre hitta ett enda skäl till att man i lagens namn skulle få ta livet av en människa.
På det sättet vill jag bemöta rasisterna. Det kräver ork och mod och kunskap. Och det kräver att jag inte är ensam - för även om min bryggvaktskollega hade "bytt sida" klockan 05.30 är det inte säkert att han skulle kunna hålla sig kvar där när han mötte sin trygga grupp, sin sociala tillhörighet.
Men tänk om de andra killarna i hans hemvärnsgäng samma natt hade vandrat runt med varsin humanist...
Så började vi prata om annat än trumf eller stick. Och min mage knöt sig när det kom fram att han var FÖR dödsstraff. På fullaste allvar. Ett tag visste jag inte hur jag skulle hantera situationen; kolmörk natt, vi två ensamma bland guppande båtar - där gick jag med mitt patos för människans värde, jag som skrivit och fått uppfört ett verk på just det temat. Det omöjliga i att kvitta död mot död.
Andades djupt och började sen både lyssna och bemöta. I soluppgången skiljdes vi som vänner - killen hade ärligt och uppriktigt nyanserat sin åsikt. Han kunde inte längre hitta ett enda skäl till att man i lagens namn skulle få ta livet av en människa.
På det sättet vill jag bemöta rasisterna. Det kräver ork och mod och kunskap. Och det kräver att jag inte är ensam - för även om min bryggvaktskollega hade "bytt sida" klockan 05.30 är det inte säkert att han skulle kunna hålla sig kvar där när han mötte sin trygga grupp, sin sociala tillhörighet.
Men tänk om de andra killarna i hans hemvärnsgäng samma natt hade vandrat runt med varsin humanist...
onsdag, september 22, 2010
Från bomberjacka till kostym & slips
Klicka här för att komma till tidskriften EXPO's bildspel om Sverigedemokraternas bakgrundshistoria...
Och här för att se vilka de är som kommer att sitta i riksdagen fyra år framöver.
Citat, från några av dessa riksdagsledamöter:
... om inte familjen återupprättas där man lägger om hela den ekonomiska familjepolitiken. En familjepolitik som går i takt med människans biologi, och där jämlikhet betyder respekt och ett värdesättande av varandras olikheter. Sverige behöver en fredstid för att lappa ihop sina krigsskadade efter feministernas skoningslösa härjande ...
... Ingen skall dock tro att kulturradikalerna kommer att nöja sig med denna landvinning. När striden om homoäktenskapen nu är vunnen lär striden om polygami och syskonäktenskap inledas på allvar och det förefaller helt otroligt att inte också dessa samlevnadsformer kommer att bli välsignade, inom en inte alltför avlägsen framtid ...
... Vi vänder oss mot det moraliska förfallet i samhället ...
Det är dessa individerna som nära 6% av landets befolkning ansåg vara de mest lämpade att besluta hur vårt samhälle ska skötas och se ut.
Och här för att se vilka de är som kommer att sitta i riksdagen fyra år framöver.
Citat, från några av dessa riksdagsledamöter:
... om inte familjen återupprättas där man lägger om hela den ekonomiska familjepolitiken. En familjepolitik som går i takt med människans biologi, och där jämlikhet betyder respekt och ett värdesättande av varandras olikheter. Sverige behöver en fredstid för att lappa ihop sina krigsskadade efter feministernas skoningslösa härjande ...
... Ingen skall dock tro att kulturradikalerna kommer att nöja sig med denna landvinning. När striden om homoäktenskapen nu är vunnen lär striden om polygami och syskonäktenskap inledas på allvar och det förefaller helt otroligt att inte också dessa samlevnadsformer kommer att bli välsignade, inom en inte alltför avlägsen framtid ...
... Vi vänder oss mot det moraliska förfallet i samhället ...
Det är dessa individerna som nära 6% av landets befolkning ansåg vara de mest lämpade att besluta hur vårt samhälle ska skötas och se ut.
tisdag, september 21, 2010
Svall
Rädda människor är det farligaste som finns.
Känslorna är starka i media, på nätet, på gator och torg: "Plocka bort mig som din facebook-vän om du röstat på SD". Ordvalen hårda: "Vi kommer inte att ta i dom med tång". Lars Ohly vägrar sätta sig i sminklogen för att Jimmie Åkesson är där. Folket stänger dörrar och går undan. Ingen konfronterar, debatterar, ger motstånd. Jag tror att vi är rädda.
Räddast av alla är Sverigedemokraterna. Rädda och revanschlystna. Björn Söder berättar i en radiointervju hur hans helsvenska högstadieklass fick bära skulden för konflikter med invandrargrupper. Han måste varit en mycket rädd tonåring. Både för de främmande jämnåriga och för de vuxna som skällde på honom.
Ohly missade möjligheten att i direktsändning konfrontera Åkesson, och låta alla se hur otroligt lite partiet har att komma med. Förnekelserna ger motsatt effekt. Vi måste våga mötas öga mot öga, moget och sakligt. Ta tjuren vid hornen. Det finns inget annat sätt.
Själv börjar jag nu.
Fast jag är lite rädd.
Tags Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, rasism, rädsla
Känslorna är starka i media, på nätet, på gator och torg: "Plocka bort mig som din facebook-vän om du röstat på SD". Ordvalen hårda: "Vi kommer inte att ta i dom med tång". Lars Ohly vägrar sätta sig i sminklogen för att Jimmie Åkesson är där. Folket stänger dörrar och går undan. Ingen konfronterar, debatterar, ger motstånd. Jag tror att vi är rädda.
Räddast av alla är Sverigedemokraterna. Rädda och revanschlystna. Björn Söder berättar i en radiointervju hur hans helsvenska högstadieklass fick bära skulden för konflikter med invandrargrupper. Han måste varit en mycket rädd tonåring. Både för de främmande jämnåriga och för de vuxna som skällde på honom.
Ohly missade möjligheten att i direktsändning konfrontera Åkesson, och låta alla se hur otroligt lite partiet har att komma med. Förnekelserna ger motsatt effekt. Vi måste våga mötas öga mot öga, moget och sakligt. Ta tjuren vid hornen. Det finns inget annat sätt.
Själv börjar jag nu.
Fast jag är lite rädd.
Tags Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, rasism, rädsla
måndag, september 20, 2010
Valnatt
Jag följer valvakan med stort intresse. Min mage knyter sig ibland, min puls går upp, min andning hamnar högt i bröstkorgen. Samtidigt läser jag utrop och kommentarer på Facebook. Engagerar mig och blir mer och mer övertygad om vad jag tycker är viktigt.
Ett:
Jag avskyr pajkastning, smutskastning och sandlådepolitik. Jag blir upprörd av nidbilder på partiledare med slagord såsom "Som Robin Hood fast tvärtom" eller personliga påhopp: "Reinfeldt ser ut som en förvuxen bebis", "Där sitter Ugly Betty - nej det var en vänsterpartist". Och så vidare. OAVSETT POLITISK TILLHÖRIGHET.
Två:
Jag skyr förenklingar: "nu ska de blåbruna styra Sverige, måste flytta, men jag kanske aldrig får komma tillbaka..." Att det skulle vara alliansens fel att Sverigedemokraterna valts in i regeringen. Och så vidare. OAVSETT POLITISK TILLHÖRIGHET.
Tre:
Framför allt: jag sörjer och fasar för Sverigedemokraternas framgång. Nästan 6 procent av landets befolkning har ansett att deras ideal och idéer varit de mest attraktiva. Nästan 6 procent tycker att Jimmie Åkesson och hans kollegor är de politiker de vill ska föra deras medborgerliga talan i fyra år framöver.
Så här är min personliga slutsats:
Nu måste alla lyfta sig ur ankdammen och belysa frågan i ett nyktert perspektiv. Inte skylla på varandra. Inte peka finger. Inte utse syndabockar. Utan - jag har sagt det förr - hålla den humanistiska fanan högre än alla andra och tillsammans bekämpa rädslor och fientlighet.
Och alltid alltid arbeta för upplysning: med utbildning, med kunskapsspridning, med kultur. (Lund har Skånes högsta utbildningsnivå och lägst antal SD-anhängare. Bjuv har lägst utbildningsnivå och högst antal SD-väljare.)
"Small minds talk about people, average minds talk about events, great minds talk about ideas."
Ett:
Jag avskyr pajkastning, smutskastning och sandlådepolitik. Jag blir upprörd av nidbilder på partiledare med slagord såsom "Som Robin Hood fast tvärtom" eller personliga påhopp: "Reinfeldt ser ut som en förvuxen bebis", "Där sitter Ugly Betty - nej det var en vänsterpartist". Och så vidare. OAVSETT POLITISK TILLHÖRIGHET.
Två:
Jag skyr förenklingar: "nu ska de blåbruna styra Sverige, måste flytta, men jag kanske aldrig får komma tillbaka..." Att det skulle vara alliansens fel att Sverigedemokraterna valts in i regeringen. Och så vidare. OAVSETT POLITISK TILLHÖRIGHET.
Tre:
Framför allt: jag sörjer och fasar för Sverigedemokraternas framgång. Nästan 6 procent av landets befolkning har ansett att deras ideal och idéer varit de mest attraktiva. Nästan 6 procent tycker att Jimmie Åkesson och hans kollegor är de politiker de vill ska föra deras medborgerliga talan i fyra år framöver.
Så här är min personliga slutsats:
Nu måste alla lyfta sig ur ankdammen och belysa frågan i ett nyktert perspektiv. Inte skylla på varandra. Inte peka finger. Inte utse syndabockar. Utan - jag har sagt det förr - hålla den humanistiska fanan högre än alla andra och tillsammans bekämpa rädslor och fientlighet.
Och alltid alltid arbeta för upplysning: med utbildning, med kunskapsspridning, med kultur. (Lund har Skånes högsta utbildningsnivå och lägst antal SD-anhängare. Bjuv har lägst utbildningsnivå och högst antal SD-väljare.)
"Small minds talk about people, average minds talk about events, great minds talk about ideas."
lördag, september 18, 2010
Min lördagskväll
Sju feta kor, aha, oh yeah. En, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått, ahumba humba... Fyra amazoner plus tre servitriser = sju. Och dom magra käkar upp dom feta??? Okey; en bunny, en babydoll, två sfinxer, fem groupies. Nej, barnen måste äta upp korna. ÄTA UPP!
Sju åttondels takt - hjälp! Bara lyssna, lyssna, lyssna. (lite middag) Hann inte allt idag, ny plan för imorgon. Fungerar säckarna verkligen? Måste nog förminskas. Där kassen med ludd - klipper inga öron ikväll. Vem ska kröna kungen? Hey hey hey Josef...
Jag funderar på att skaffa mig ett liv. Efter premiär.
Sju åttondels takt - hjälp! Bara lyssna, lyssna, lyssna. (lite middag) Hann inte allt idag, ny plan för imorgon. Fungerar säckarna verkligen? Måste nog förminskas. Där kassen med ludd - klipper inga öron ikväll. Vem ska kröna kungen? Hey hey hey Josef...
Jag funderar på att skaffa mig ett liv. Efter premiär.
fredag, september 17, 2010
Valtider IV - Slutspurt (och ett slut-tal)
Min förort utanför Stockholm är nedlusad med affischer: klottrade, trasiga, nedrivna. Förfulningen av miljön är påtaglig.
Debatt igår, debatt idag. Ständiga analyser i radio, TV och tidningar. Upprörda inlägg på facebook. "Ökade Klyftor" versus "Bidrags-Sverige". Själv tror jag att inget av detta är sant: det är en fråga om hur vi hanterar omvärlden och vår egen samhällsförändring. Om vi vågar tänka i nya banor, oavsett parti. För det behövs.
Självklart måste bidrag finnas. Det är helt absurt att en ensamstående förälder eller pensionerad kvinna som inte förvärvsarbetat särskilt mycket tvingas leva på existensminimum. Att en utbränd och/eller deprimerad människa ordineras piller och bemöts med föraktfullt granskande, som om han eller hon inte ville blir glad och stark. Och hur kan man ens tänka tanken att tidsbegränsa en sjukskrivning? Tror någon att en sjuk människa njuter av att sitta ensam framför dagtids-såpor på TV och knapra tröstkakor?
Det är lika absurt att inte arbeta för att få ut människor i arbetslivet. De positiva effekterna är stora; för kvinnor, för invandrare, för ungdomar, för de osäkra och lite övergivna, för de ledsna, för de med enorm energi och arbetsiver. Jag - en arbetsnarkoman - erkänner: det är vansinnigt roligt att arbeta. Erkänner också att det är roligt att få lön för det jag gör. Men vi pratar för lite om arbetsmiljö - det är inte så enkelt att allt löses om alla får jobb. Jag är övertygad om att varje individ måste få känna sig behövd, lyssnad på och utmanad. Och att människan måste få använda sin kreativitet.
Ikväll ser jag slutdebatten på TV. Jag har redan röstat, men tycker det är intressant att följa slutspurten: vem håller huvudet kallt, vem utstrålar självförtroende, vem avstår från pajkastning, suckar och spydiga kommentarer?
Ändå: på måndag kommer jag att vara glad att allt är över. Då kan vi fokusera på verksamhet, inte snack. Och städa upp allt skräp som valrörelsen fört med sig. Inklusive Sverigedemokraterna, som förhoppningsvis "gör en Ny Demokrati" och kvalar bort sig själva efter fyra år av pinsamheter.
PS
Jag tyckte det var fint att partiledarna skulle säga något bra om sin motståndare i TV4's valdebatt igår. Gör det mig till en tönt?
Tags Val 2010, Slutdebatt, Riksdagsval
Debatt igår, debatt idag. Ständiga analyser i radio, TV och tidningar. Upprörda inlägg på facebook. "Ökade Klyftor" versus "Bidrags-Sverige". Själv tror jag att inget av detta är sant: det är en fråga om hur vi hanterar omvärlden och vår egen samhällsförändring. Om vi vågar tänka i nya banor, oavsett parti. För det behövs.
Självklart måste bidrag finnas. Det är helt absurt att en ensamstående förälder eller pensionerad kvinna som inte förvärvsarbetat särskilt mycket tvingas leva på existensminimum. Att en utbränd och/eller deprimerad människa ordineras piller och bemöts med föraktfullt granskande, som om han eller hon inte ville blir glad och stark. Och hur kan man ens tänka tanken att tidsbegränsa en sjukskrivning? Tror någon att en sjuk människa njuter av att sitta ensam framför dagtids-såpor på TV och knapra tröstkakor?
Det är lika absurt att inte arbeta för att få ut människor i arbetslivet. De positiva effekterna är stora; för kvinnor, för invandrare, för ungdomar, för de osäkra och lite övergivna, för de ledsna, för de med enorm energi och arbetsiver. Jag - en arbetsnarkoman - erkänner: det är vansinnigt roligt att arbeta. Erkänner också att det är roligt att få lön för det jag gör. Men vi pratar för lite om arbetsmiljö - det är inte så enkelt att allt löses om alla får jobb. Jag är övertygad om att varje individ måste få känna sig behövd, lyssnad på och utmanad. Och att människan måste få använda sin kreativitet.
Ikväll ser jag slutdebatten på TV. Jag har redan röstat, men tycker det är intressant att följa slutspurten: vem håller huvudet kallt, vem utstrålar självförtroende, vem avstår från pajkastning, suckar och spydiga kommentarer?
Ändå: på måndag kommer jag att vara glad att allt är över. Då kan vi fokusera på verksamhet, inte snack. Och städa upp allt skräp som valrörelsen fört med sig. Inklusive Sverigedemokraterna, som förhoppningsvis "gör en Ny Demokrati" och kvalar bort sig själva efter fyra år av pinsamheter.
PS
Jag tyckte det var fint att partiledarna skulle säga något bra om sin motståndare i TV4's valdebatt igår. Gör det mig till en tönt?
Tags Val 2010, Slutdebatt, Riksdagsval
torsdag, september 16, 2010
onsdag, september 15, 2010
Valtider III - Om arbete
Det var en gång:
Min bästis delade ut post. Min kille körde bokbuss och sorterade böcker på bibliotek. Brorsan jobbade på macken. Min kusin rev biljetter på en biograf. Själv satt jag i snabbköpskassan. 70-tal, 80-tal: unga människor i arbete.
Idag är ungdomsarbetslösheten en viktig valfråga. Sänkt arbetsgivaravgift kanske mest gynnar MacDonalds, men jag har själv anställt ungdomar av just den anledningen: kulturprojekt har begränsade ekonomiska resurser och stor glädje av assistenter i olika funktioner. Dessutom vet jag att de unga har lärt sig enormt, känt sig behövda och haft vansinnigt roligt.
Men förlåt, det var inte det som var dagens tanke. Jag vet att alla partier vill skapa fler arbetstillfällen, oavsett politisk färg. De har bara lite olika teorier om hur det ska gå till.
Det jag ville skriva är att ingen debatt nånsin handlar om de stora linjerna. Samhällets förändring i grunden. Den högteknologiska utveckling som ingen kan eller vill hindra, men som ger en mängd följdeffekter, inte minst på arbetsmarknaden:
Min bästis delade ut post. Min kille körde bokbuss och sorterade böcker på bibliotek. Brorsan jobbade på macken. Min kusin rev biljetter på en biograf. Själv satt jag i snabbköpskassan. 70-tal, 80-tal: unga människor i arbete.
Idag är ungdomsarbetslösheten en viktig valfråga. Sänkt arbetsgivaravgift kanske mest gynnar MacDonalds, men jag har själv anställt ungdomar av just den anledningen: kulturprojekt har begränsade ekonomiska resurser och stor glädje av assistenter i olika funktioner. Dessutom vet jag att de unga har lärt sig enormt, känt sig behövda och haft vansinnigt roligt.
Men förlåt, det var inte det som var dagens tanke. Jag vet att alla partier vill skapa fler arbetstillfällen, oavsett politisk färg. De har bara lite olika teorier om hur det ska gå till.
Det jag ville skriva är att ingen debatt nånsin handlar om de stora linjerna. Samhällets förändring i grunden. Den högteknologiska utveckling som ingen kan eller vill hindra, men som ger en mängd följdeffekter, inte minst på arbetsmarknaden:
- Vi mailar istället för att skriva brev.
- Vi sköter bankärenden över internet.
- På Ica, Coop Forum och IKEA är det självscanning som gäller - liksom på biblioteket (där jag fick en chock av att se böcker, skyltar och datacentraler för utlåning och inlämning, men inte en enda människa att prata om böckerna med).
- Vi tankar på obemannade mackar med hjälp av kort och koder.
- Streaming, video-on-demand och en mängd TV-kanaler minskar biobesök och filmuthyrning.
- Vi bokar tåg och flyg och buss och bil online med vårt tangentbord, inte i samtal med en livs levande säljare.
- Och så vidare.
måndag, september 13, 2010
Kaleidoskop
Hon och han i öppen vit Mercedes.
Bröllopsmarsch som boogie woogie.
Hästar och mimare i en manege: kroppar i samspel, respekt, nyfikenhet, integritet.
Höstvind genom ödsligheten.
Saknar flock. Saknar riktning.
Tar mig ändå 35 mil bort.
Ser ett konstverk och vill röra vid det.
Och sen: en traktor vid bensinmacken.
Jag är tillbaka på landet efter en vecka i mitt hem.
En alldeles för kort vecka.
Bröllopsmarsch som boogie woogie.
Hästar och mimare i en manege: kroppar i samspel, respekt, nyfikenhet, integritet.
Höstvind genom ödsligheten.
Saknar flock. Saknar riktning.
Tar mig ändå 35 mil bort.
Ser ett konstverk och vill röra vid det.
Och sen: en traktor vid bensinmacken.
Jag är tillbaka på landet efter en vecka i mitt hem.
En alldeles för kort vecka.
fredag, september 10, 2010
Dam dam dadaa..
Dom gifter sig runt om mig - kvinnorna, snyggingarna, vännerna. Jag håller tal och gläds innerligt åt deras lycka. Själv är jag skild och ensam. Men inte bitter.
Ingen klagar på att jag satsar för mycket på mitt jobb, att jag reser för ofta, att jag inte diskar vitlökspressen eller dräller badhanddukar runt om mig. Om jag tänder lampan mitt i natten för att läsa blir ingen irriterad. Ingen bevakande svartsjuka hindrar mitt sociala liv, inga outtalade behov tär på mitt energikapital. Jag rår över mig själv, mina beslut och min tid. Dessutom är jag mycket trevlig att umgås med, även för mig själv.
Men Dam dam dadaa... Jäklar ändå, jag skulle kunna gifta mig igen. Om han dök upp, han som tyckte om mig precis såsom jag var; stark och känslig, stor och tvivlande, sprudlande och sorgsen, kärleksfull och frihetstörstande.
Tills dess hyllar jag kärleken som vännerna finner.
Och imorgon är det dags igen!
Ingen klagar på att jag satsar för mycket på mitt jobb, att jag reser för ofta, att jag inte diskar vitlökspressen eller dräller badhanddukar runt om mig. Om jag tänder lampan mitt i natten för att läsa blir ingen irriterad. Ingen bevakande svartsjuka hindrar mitt sociala liv, inga outtalade behov tär på mitt energikapital. Jag rår över mig själv, mina beslut och min tid. Dessutom är jag mycket trevlig att umgås med, även för mig själv.
Men Dam dam dadaa... Jäklar ändå, jag skulle kunna gifta mig igen. Om han dök upp, han som tyckte om mig precis såsom jag var; stark och känslig, stor och tvivlande, sprudlande och sorgsen, kärleksfull och frihetstörstande.
Tills dess hyllar jag kärleken som vännerna finner.
Och imorgon är det dags igen!
onsdag, september 08, 2010
Valtider II - "Bäst och sämst"
Just nu pratar jag mycket politik:
- vid köksbordet med mitt hushålls förstagångsväljare
- på centralen vid eventet som min vän projektlett
- över kaffe, via mail och andra nätforum med familj och andra.
Och nu, utan inblandning av personliga känslor och tankar - eller vad jag tänker rösta på, vill jag lista några åsikter lite så här i krönikeform. (Några får skriva kolumner i tidningar. Jag har min blogg.)
Alltså, politiskt objektivt, men ändå fullständigt subjektivt:
Bästa valaffischerna: Miljöpartiets. Inga sminkade eller photoshoppade politiker (som mest lockar till klotter, där clownnäsorna känns klockrena men Hitlermustascherna bara ger avsmak). Tydligt budskap med kort text och bildsymboler: ett vindtorn, en tågräls, regnbågsfärger, arabisk skrift osv. Människor läser i bilder, även text. Med ögonen.
Bästa valfilm: Moderaternas "Kärlek på jobbet". Snyggt filmad, snyggt klippt, snygg musik - och så kärleksbudskapet. Inklusive homosexualitet. Dessutom (jämför resonemang ovan!) ingen speaker, ingen text - bilderna berättar och vi lyssnar. Med ögonen.
Bästa partiledarutfrågning (so far): Maud Olofsson. Framför allt förmågan att skratta åt sig själv. Henrik Dorsin är ett geni, och min privata bedömning av partiledarna är hur de hanterar hans nidvisor.
Sämsta partiledarufrågning (so far): Lars Ohly. Bröstpump (citerar Tarantino) och hur han dissade Dorsin.
Sämsta valaffisch: Hägglund möter rytande apa. Darwin gjorde sitt, men han har varit död i 128 år nu.
Sämsta valfilm: Sverigedemokraternas. Förlåt, men jag bara skrattar, det är så patetiskt.
Först en naziliknande välkomstdisk med Idoljury, sen ett knarrande hjul på väg in i bild från vänster; alltså ett offer, ingen skurk. Mycket riktigt, det är en stackars pensionär som darrande försöker ta sig fram mot bordet. Men bakom henne tornar det mörka hotet upp; de fasansfulla mördarmammorna med burka och barnvagn. Bäva.... Mobben jagar den gamla, de hinner ikapp - de tar sig förbi! Och då uppmanas vi att dra i en handbroms. Antingen så bromsar vi pensionärerna (utvisning? ättestupa?) eller också invandrarna (utvisning, stopp i tullen). Glasklart.
Den enda broms jag vill dra i är Sverigedemokraternas - och när jag skrattat klart åt detta jätteskämt till reklamfilm drabbas jag av den fruktansvärda insikten att SD är på väg att komma in i riksdagen och att det som en gång hette Bevara Sverige Svenskt och verkligen inte var okej, nu tycks rumsrent av allt fler svenskar.
Syndabocks-politiken är på väg tillbaka - och egentligen skulle hela valrörelsen från och med nu bara handla om människovärdet. Och varenda parti skulle hissa den humanistiska fanan högre än alla andra med ett gemensamt mål: upplysning och information till de som tänker rösta på Sverigedemokraterna.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, partiledarutfrågning, valaffischer, valfilm
- vid köksbordet med mitt hushålls förstagångsväljare
- på centralen vid eventet som min vän projektlett
- över kaffe, via mail och andra nätforum med familj och andra.
Och nu, utan inblandning av personliga känslor och tankar - eller vad jag tänker rösta på, vill jag lista några åsikter lite så här i krönikeform. (Några får skriva kolumner i tidningar. Jag har min blogg.)
Alltså, politiskt objektivt, men ändå fullständigt subjektivt:
Bästa valaffischerna: Miljöpartiets. Inga sminkade eller photoshoppade politiker (som mest lockar till klotter, där clownnäsorna känns klockrena men Hitlermustascherna bara ger avsmak). Tydligt budskap med kort text och bildsymboler: ett vindtorn, en tågräls, regnbågsfärger, arabisk skrift osv. Människor läser i bilder, även text. Med ögonen.
Bästa valfilm: Moderaternas "Kärlek på jobbet". Snyggt filmad, snyggt klippt, snygg musik - och så kärleksbudskapet. Inklusive homosexualitet. Dessutom (jämför resonemang ovan!) ingen speaker, ingen text - bilderna berättar och vi lyssnar. Med ögonen.
Bästa partiledarutfrågning (so far): Maud Olofsson. Framför allt förmågan att skratta åt sig själv. Henrik Dorsin är ett geni, och min privata bedömning av partiledarna är hur de hanterar hans nidvisor.
Sämsta partiledarufrågning (so far): Lars Ohly. Bröstpump (citerar Tarantino) och hur han dissade Dorsin.
Sämsta valaffisch: Hägglund möter rytande apa. Darwin gjorde sitt, men han har varit död i 128 år nu.
Sämsta valfilm: Sverigedemokraternas. Förlåt, men jag bara skrattar, det är så patetiskt.
Först en naziliknande välkomstdisk med Idoljury, sen ett knarrande hjul på väg in i bild från vänster; alltså ett offer, ingen skurk. Mycket riktigt, det är en stackars pensionär som darrande försöker ta sig fram mot bordet. Men bakom henne tornar det mörka hotet upp; de fasansfulla mördarmammorna med burka och barnvagn. Bäva.... Mobben jagar den gamla, de hinner ikapp - de tar sig förbi! Och då uppmanas vi att dra i en handbroms. Antingen så bromsar vi pensionärerna (utvisning? ättestupa?) eller också invandrarna (utvisning, stopp i tullen). Glasklart.
Den enda broms jag vill dra i är Sverigedemokraternas - och när jag skrattat klart åt detta jätteskämt till reklamfilm drabbas jag av den fruktansvärda insikten att SD är på väg att komma in i riksdagen och att det som en gång hette Bevara Sverige Svenskt och verkligen inte var okej, nu tycks rumsrent av allt fler svenskar.
Syndabocks-politiken är på väg tillbaka - och egentligen skulle hela valrörelsen från och med nu bara handla om människovärdet. Och varenda parti skulle hissa den humanistiska fanan högre än alla andra med ett gemensamt mål: upplysning och information till de som tänker rösta på Sverigedemokraterna.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, partiledarutfrågning, valaffischer, valfilm
tisdag, september 07, 2010
Fritt efter Per Lagerkvist
Jag är vackrast när det skymmer.
Det vill säga: i svag belysning. Gärna stearinljus. Varmt sken. Dunkelt.
Lysrör, provrums-armaturer, strålkastare = NEJ.
Det inser jag varje gång jag ser mig i spegeln.
"Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår."
Jäklar vad jag gillar Lagerkvist!
Det vill säga: i svag belysning. Gärna stearinljus. Varmt sken. Dunkelt.
Lysrör, provrums-armaturer, strålkastare = NEJ.
Det inser jag varje gång jag ser mig i spegeln.
"Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår."
Jäklar vad jag gillar Lagerkvist!
måndag, september 06, 2010
-
Lite sådär ändå.
Man kanske ska bekänna färg?
Säga det högt. Inte bara dra ett djupt andetag - sen ånga vidare.
Fast det är klart: jobbet är en bra partner. Utmanar och stimulerar, upptar sinnet och almanackssidorna, erbjuder såväl extaser som dramatik. Jag har alltid gillat att projektera. Jag fungerar inte om jag inte får vara kreativ. Jag måste tillåtas leka.
Alltså, inte.
Eller jo.
Det är så.
Man kanske ska bekänna färg?
Säga det högt. Inte bara dra ett djupt andetag - sen ånga vidare.
Fast det är klart: jobbet är en bra partner. Utmanar och stimulerar, upptar sinnet och almanackssidorna, erbjuder såväl extaser som dramatik. Jag har alltid gillat att projektera. Jag fungerar inte om jag inte får vara kreativ. Jag måste tillåtas leka.
Alltså, inte.
Eller jo.
Det är så.
söndag, september 05, 2010
Jag önskar jag visste
Jag önskar att jag visste precis hur allting låg till. Vilken som var min självklara tillhörighet, vilka lösningar som var bäst, vilka beslut jag skulle ta.
Nu lyssnar jag på valdebatter men ingen vinner mitt hjärtas respekt. Alla verkar mest engagerade i att prata om motståndarens brister. Är det nåt jag uppskattar i en människa är det förmågan att våga ta på sig skuld, våga tvivla, våga säga att hon eller han haft fel.
Nu provkör jag bilar men ingen vinner min lust. Den som passar förnuftsmässigt och ekonomiskt bäst kan jag inte välja. Förlåt, men jag är estet: jag kan bara inte ha en ful bil.
Nu tittar jag mig omkring i vardagslivet, ser mängder av 'borden' men inget drabbar min aktivitetslust. Istället svävar jag ut i fantasin; via en bok, ett musikstycke, en film.
Det är kanske det jag ska bli när jag blir stor:
En medveten samhällsmedborgare med partibok, Audi och ett välstädat hem?
Nu lyssnar jag på valdebatter men ingen vinner mitt hjärtas respekt. Alla verkar mest engagerade i att prata om motståndarens brister. Är det nåt jag uppskattar i en människa är det förmågan att våga ta på sig skuld, våga tvivla, våga säga att hon eller han haft fel.
Nu provkör jag bilar men ingen vinner min lust. Den som passar förnuftsmässigt och ekonomiskt bäst kan jag inte välja. Förlåt, men jag är estet: jag kan bara inte ha en ful bil.
Nu tittar jag mig omkring i vardagslivet, ser mängder av 'borden' men inget drabbar min aktivitetslust. Istället svävar jag ut i fantasin; via en bok, ett musikstycke, en film.
Det är kanske det jag ska bli när jag blir stor:
En medveten samhällsmedborgare med partibok, Audi och ett välstädat hem?
fredag, september 03, 2010
Lite dagbok så här på fredan
Bra dag igår! Sämre idag.
Igår var jag på slottet. Tömde det sista, lastade bilen full. Lugnet var påtagligt: jag unnade mig den godaste lunchen, följde med en visning, och satte mig sen med kaffe och hembakt. Vår restaurang är förstklassig. Grönsakerna kommer direkt från trädgården. Uppläggningarna smakfullt konstnärliga. Stämningen personlig och varm. Det var gott att vara där ute utan att ständigt springa runt med det stora ansvaret vilandes på trött rygg. På kvällen gick sen jag och E på filmen "Inception". SE DEN! (Säger inte mer än så.)
Idag har jag feber och förkylningsvärk. Sitter vid dator, vid noter, vid repetitionsplanering - men det går långsamt. Laddar inför helgens roliga arbete med den charmiga musikalen. Måste ut och handla Alvedon och Nezeril bara - annars går det åt pipan.
Ikväll ska jag tvätta papperskläder, en och en.
Så ser min fredagskväll ut. Och du?
Igår var jag på slottet. Tömde det sista, lastade bilen full. Lugnet var påtagligt: jag unnade mig den godaste lunchen, följde med en visning, och satte mig sen med kaffe och hembakt. Vår restaurang är förstklassig. Grönsakerna kommer direkt från trädgården. Uppläggningarna smakfullt konstnärliga. Stämningen personlig och varm. Det var gott att vara där ute utan att ständigt springa runt med det stora ansvaret vilandes på trött rygg. På kvällen gick sen jag och E på filmen "Inception". SE DEN! (Säger inte mer än så.)
Idag har jag feber och förkylningsvärk. Sitter vid dator, vid noter, vid repetitionsplanering - men det går långsamt. Laddar inför helgens roliga arbete med den charmiga musikalen. Måste ut och handla Alvedon och Nezeril bara - annars går det åt pipan.
Ikväll ska jag tvätta papperskläder, en och en.
Så ser min fredagskväll ut. Och du?
torsdag, september 02, 2010
Nattmara
Några drömmer mardrömmar om ormar, spindlar eller nazguler. Andra vaknar svettiga av att ha blivit jagade, förföljda, förtryckta. Där kan finnas demoner, kval och avgrunder.
Själv har jag nyss haft en hemsk mardröm om svensk bilprovning.
Själv har jag nyss haft en hemsk mardröm om svensk bilprovning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)