Han sitter i Nice med en kopp kaffe i skuggan, skriver på nätterna och njuter av värmen på dagarna. Och plötsligt tänker han på mig och undrar hur jag har det.
Jag blev lite förvånad. Det fanns en värme i texten som berörde mig, men kan han verkligen ha varit så neutral de gånger vi setts, om han nu tänkte på mig på det här sättet? Jag svarade på frågan och tillade att han nog menat att skicka det till nån annan.
Mycket riktigt. Tillbaka kom ett betydligt mer professionellt formulerat sms med tankar om vad en feltryckning kan leda till och att det var trevligt att höra av mig.
Inget mer med det.
Men ändå.
Efteråt klack det till i hjärtat: tänk om nån dag ett sånt sms är menat för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar