Nästan varje kväll när jag är på väg att gå och lägga mig tänker jag på min kära vän G.
Vi klickade direkt. Vi var på turné och blev strängt tillsagda att "don't click". Det struntade vi i. Vi kom hem och flyttade ihop i salong smaklös i en förort. Vi blev Bill & Bull. Livet fylldes av teaterbesök, lappar på köksbordet, hembakt bröd och tema-fester. Jag lärde mig allt av henne, kändes det som - och troligen skulle hon säga samma sak om mig.
Det fanns ett slut på den tiden förstås, konstigt vore annars. Hon blev hans och jag hamnade så småningom i en helt annan förort. Vänskapen lever kvar, och minnena, men numera klickar vi alltför sällan.
Ändå. Varje kväll finns hon där, när jag står i köket och ska släcka ner för dagen. Framför mig ligger ett slagfält, en byggarbetsplats, en sopupplag. Hon hade tagit tag i det. Jag går och lägger mig.
För jag är nog mer av en morgondiskare ändå.
1 kommentar:
Ljuva minnen ... Dax för en click-träff snarast! Och ok, jag kan röja upp efteråt; är forfarande nattdiskare. Man tänker så bra med händerna i varmt vatten.
kram kram!
Bill ... eller Bull
Skicka en kommentar