Förväntningarna är höga på våren.
(I år måste det väl ändå bli en varm och strålande sommar, det kan väl inte vara på annat sätt, snälla snälla säg att det blir vackert väder!)
Sommaren förknippad med viss stress.
(Å, sommaren är såkortsåkort, njuter jag verkligen nu, hinner jag vila upp mig, super jag in ordentligt och tar jag tillvara på varje sekund under denna allt för korta tid?)
Men hösten?
Hösten är tiden när vi tar in balkongmöbler och drar upp båtar, när vi bjuder vänner på varma grytor och prickar in den där teaterpjäsen som renar våra själar en aning. På morgonen trär vi på oss stora tröjor som både värmer och döljer valkarna, på kvällen tänder vi stearinljus och blir vackrare än någonsin. Naturen trollar fram svampar och lockar ut oss i klar och kylig luft, träden bjuder på jublande färgfyrverkeri som ett sista avsked innan de fular till sig för att kunna överraska igen nästa vår.
När jag var yngre drabbades jag alltid av ett romantiskt vemod när svanarna drog söderut. Nu blir jag bara lugn. Allt lägger sig till ro. Och jag väljer ut den tjockaste volymen i bokhyllan för att leva med på nytt efter tio års skilsmässa.
2 kommentarer:
Av alla årstider älskar jag hösten mest. Själen blir lika klar som luften, måsten flyger sin kos och allt lägger sig till ro.
Äntligen är det höst.
Trivs med hösten... nu skall det inte vara klart väder längre... ingen sol från klarblå himmel... utan moln, grått och dimma, då känns det ganska skönt, tycker jag.
Skicka en kommentar