I brist på annat pratar jag med mig själv

Pst... ska du inte gå hem nu? Stänga av datorn?
Bara liiiiite till.
Nänänä. Arbetsdagen är slut.
Men bloggen då?
Vadå? Har du nån bra idé?
Nej, inte idag... tänkte jag skulle skriva om dimman som gömde hela det mäktiga slottet.
Och hur kul är det att läsa, tror du?
Inte alls. Jag vet. Men synen berörde mig, och när jag blir berörd vill jag berätta.
Skriv nåt vettigt istället.
Jo, det är klart. Jag kanske kan kåsera om monarkin.
Men du är väl inte det minsta road av kungahuset?
Nej. Obama är intressantare. Men tycker ändå att de liksom matchar det här landet.
Vilka?
De där vanliga, småtrevliga, inte så utmanande kungligheterna.
Jaha. Så klokt...
Vad ska jag skriva om då? Det är ju bara en enkel onsdag.
Skriv inte. Gå hem.
Ok. Jag kopplar ner. Men tar med mig datorn! Man vet aldrig om det dyker upp en idé!
Såja. Slappna av.
Du har rätt. Jag går hem till boken och soffan och vilar ryggen lite. Fast...
Vad?
Jag måste ju komma på en slutkläm på den här texten!
(tyst)
Eller...?
Du: GE DIG!