På Facebook kan man offentligt uppdatera sin personliga "status".
Det gör jag.
Varje dag, även om jag vet att en ståupp-komiker har raljerat rejält kring detta. (Jag läser också andras och är en ivrig kommentator.)
Via Facebook har man alltså möjlighet att aktivt marknadsföra sig själv. Göra sig synlig på det sätt man vill framstå.
Det finns deppiga status-formuleringar som får tröstande svar, det finns den politiskt aktiva status-apellen, lustifikationerna och så berättelser om fest och bakfylla (med kompletterande bilder av glada ansikten rätt in i kameran, dålig skärpa, drink i handen och lätt berusad blick).
Det roar mig att tänka ut egna "statusar" som är sanna och personliga, utan att blotta och vara pinsamma. Men det är lätt för mig - pennan är min andra tunga, och jag har ofta ett tiotal "statusar" i skallen som jag måste välja mellan. (Tanken på att formulera något om sig själv kan säkert leda till både prestationsångest och skrivkramp i vissa fall. Några tycker säkert att det är helt onödigt, dessutom.)
Om jag skulle ha en statusrad på bloggen - hur skulle den se ut? Antagligen inte mindre sann, men troligen inte lika privat. Du som läser kan ju vara en person som aldrig någonsin har träffat mig, och aldrig någonsin kommer att träffa mig...
Dagens status skulle t ex kunna vara en som jag ratade imorse:
Catarina kan inte sova när hon är kall om fötterna.
Etikett: Facebook
3 kommentarer:
Kanske dag med en bild på din blogg, i så fall ligger ett uppdrag hos mig.
Om du har lust vill säga!
Statusar på Facebook.. det är något jag tänkt skriva om länge. Fast jag är rädd att jag bara blir bitter och cynisk så jag har väntat haha...
Varför bitter och cynisk? Korten på borden, Martin!
Skicka en kommentar