Ljuset.
Den varmt vita stenen.
De ljusgröna och ljusbruna taken.
Och så artisteriet. Överallt.
Varje balkongräcke är ett konstverk.
Gatlyktorna likaså.
Vi gick i trappor.
Upp på höjder, bågar, kyrktak.
Vidderna vid våra fötter, vänligt välkomnande.
Och så åkte vi under jorden.
En kanalväg jag aldrig känt till.
Men även här letade sig ljuset in.
Fyra dagar i Paris.
En livstid i mitt hjärta.
4 kommentarer:
Vackra bilder... särskilt gillar jag den där ljuset strålar mot vattnet!
Tack Sid!
Det var MAKALÖST vackert i verkligheten. Kameran är inte i närheten av att fånga det mäktiga i att glida fram i en 4,5 km lång underjordisk kanal, med ljusinsläpp bara från hål i taket, hål som det vällde ner gröna klängrankor i.
Så underbara bilder,och vacker text som följer dem. Man läser mellan raderna hur härligt du och M måste ha haft det.
Tänk att kunna göra en så´n resa med sin dotter jag önskar dig många, många fler av denna sort
Vackert,vackert så det gör ont. Måste åka dit snart1 det var länge sedan jag var där.
Skicka en kommentar