Dörrar öppnas, luft fyller varje rum, ljus flödar genom vinterlortiga fönsterrutor. Och det rotas och pysslas och gräves och fikas i var mans trädgård.
Först satt jag en stund på min ex-mans och hans nya familjs uteplats, i väntan på ett packande barn. Dagen efter vilade jag i en solstol i mina föräldrars paradis-trädgård. Och idag har jag mött honom som jag ville dela mitt liv med, och påmints om vårt atrium, vår gräsmatta, vår hallonbuske.
Jag har ingen trädgård längre. Jag äger ingen solstol mer. Jag vårdar ingen hallonbuske numera. Men jag öppnar min inglasade balkong mot solen, planterar växter i krukorna och sjunger stilla för mig själv. Känner ingen saknad. Inget missnöje. Ingen bitterhet.
Dessutom har jag köpt en båt idag.
1 kommentar:
En båt! Som tar dig till en underbart vild tomt mellan stugvägg och hav ... Solvarm trätrapp. Smultron, koltrast och timotej!
Grattis till båtköp och ickebitterhet. Skönt att se dig, om än kort och vimligt i lördags!
Skicka en kommentar