Sisyfos och jag, vi har liksom blivit polare. Bästa vänner skulle man kunna säga. Vi förstår nämligen verkligen varandra till 100 %.
Ta disken till exempel. Jag lyfter upp den i köksskåpen, men det är som om den hela tiden rullar ner igen, tillbaka på diskbänken. I ett lätt kladdigt skick.
Eller återvinningslådan. Varje gång jag är säker på att allt har hamnat i rätt grön container är det som om allting halkar tillbaka ner i den röda hinken.
Tvätten... Upp i skåp, upp på galjar, men knappt har jag vänt ryggen till så ligger de där, strumporna och bomullströjorna, på nytt utspridda över badrumsgolvet.
Och så gruset i hallen: dammsugare fram, slurp in i röret, dammsugare bort, räkna till tio, knaster på hallgolvet.
Du Sisyfos, vad skulle hända om vi helt enkelt struntade i att rulla upp våra stenbumlingar? Vad sägs om att ta ett glas vin med mig på balkongen istället?
3 kommentarer:
Underbar betraktelse! Jag skiter i pappershögarna nu - ger mig ut på cykeln i stället. Med Sisyfos på pakethållarn.
kram och skön helg!
Jag är rädd för att Sisyfos inte har tid.
Han är nämligen hemma hos mig och ställer till med jävelskap.
skrattar Kia
( fast går han övertala så får du nog ställa fram ett tredje glas...)
Ta med Sisyfos till mig på flarra vin
Skicka en kommentar