Det är roligt att äta på Etiopisk restaurang.
Först får man en tallrik med stora pannkakor på. Redan då spritter det till i barnasinnet. Sen slevas det upp en mängd olika röror upp lite här och där ovanpå pannkakorna. Varsågod, smaklig måltid och så börjar det stora kladdkalaset: allt ätes med händerna.
Riva liten bit av pannkakan, hämta lite kryddigt kött med pincettgreppet, rakt in i munnen och så lätt slick på fingret. Hur kul som helst!
Men roligast är kaffet efter maten. Först når oss lukten av nästan brända kaffebönor. Sen kommer servitören ut genom svängdörren med allvarlig min och gryta i ena handen. Det ryker rejält och kaffedoften är slående. Skaka skaka, rista rista, röken ska spridas mellan alla bord och han ser ut som en katolsk präst som kastar rökelse in i alla hörn av kyrkan.
Sen försvinner han. En lång stund. Och plötsligt får vi en stor skål popcorn på bordet.
- Ehh... and what is this...?
- It's popcorn.
Jaha. Tack. Till kaffet? Eller i alla fall till kaffedoften. Intressant.
Till sist kommer brickan som ska komplettera popcornen. Där finns en brinnande kolbit och en liten keramikflaska med rund botten där det kryddiga, tjärliknande kaffet väntar. Ur pipen sticker en trasslig bunt grässtrån. Jag pekar på stråna och frågar vad det är.
Mannen tittar på mig med förvånad blick, som om jag var född i någon avlägsen ociviliserad byhåla. Så rycker han på axlarna och säger med eftertryck:
- Filter.
PS Faktasugen? Klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar