Från grannen som tidigare stönat så lustfyllt hörs numera barnskrik på nätterna. Det är förstås ett naturligt resultat av kärlekslekar, men så snabbt kan det inte ha gått. Det är nån som flyttat in.
Eller också är det våren helt enkelt.
För tänk, idag:
Mitt på Hornsgatspuckeln droppar det på min panna!
Jag vänder ansiktet mot solen. Den är stark (jag nyser).
Sen skuttar jag genom smältande snömassor med höga klackar och alldeles för varm dunjacka.
Hjärtat sjunger.
Och väl hemma sjunger hela jag - högt och hejdlöst - tillsammans med Barbra Streisand och dammsugaren.
Det är vår. Eller, nej, inte än. Men den kommer.
Idag fick jag ett smakprov.
3 kommentarer:
...så skrev jag inatt, upprymd av flera skäl. Idag ser jag ut genom fönstret: kraftig snöyra och mulet...
Underbart är kort, alldeles för kort... Fast ett kan vi vara säkra på, det kommer en vår. På riktigt!
Följer som vanligt din blogg med största glädje och intresse. Kram/
H3A-Malin
Tack Malin.
Ibland funderar jag på att lägga av. Det är en svår balansgång mellan att blotta sig och aldrig bli privat. Vet inte heller om alla vill mig väl, "där ute"...
Tack för din feedback! Det betyder mycket och jag blev glad!
Skicka en kommentar