Passerade en känd Idol-profil på Södermalm igår. Det uppseendeväckande håret var ordentligt gömt i en stor keps, halsduken långt uppdragen, munnen sammanbiten och blicken stadigt ner i marken. Hon såg ut som om hon var livrädd för att möta någons blick.
För tänk om hennes kroppsspråk skulle bjuda in till kontakt: hur många påhopp skulle hon då inte få för elaka kommentarer och utfall, eller synpunkter på hur ’äcklig’ hon är (som min mamma säger). Eller
- kanske etter värre? - bli antastad av en hel flock Agnes-wannabes.
Nej, jag vill aldrig bli kändis! Tänk att inte kunna strosa runt och nyfiket studera människor runt om sig. Att tvingas skapa en slags ’Noli me tangere’-bubbla runt sin egen person. Att behöva avstå från spontana samtal och möten. Hu!
Och inte har jag något behov av att mingla med kändisar heller. Hade Idol-profilen lyft huvudet och mött min blick hade jag glatt sagt ’hej’ och fortsatt vidare. Hon är säkert en bra och kunnig person. Men hon har ingenting med mig att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar