Det är rejält tillfredsställande att klara av. Och då menar jag inte förmå - orka - kunna, utan helt enkelt avklara. Avsluta. Avrunda.
Punkt efter punkt betas och bockas av, och jag känner mig nöjdare för varje steg. Det gamla måste slutgiltigt avföras innan det nya kan ta plats.
Att jag sedan förmår en hel del, det är jag övertygad om. Men i morgon ska jag till exempel klara av något jag aldrig gjort förut. Jag är lite pirrig.
På söndag är också det avklarat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar