Han ville så gärna

Jag gled undan för att dricka vatten och bara iaktta, när han passerade mig med sökande blick.

- Hej.
- Hej.
- Har du en bra kväll?
- Javisst.
- Du har fina ögon.
- Tack, det var snällt sagt.
- Ska vi ställa oss utanför en stund?
- Okej.

Vi lämnade larmet och den höga musiken och pratade lite kort om våra liv.

- Har du barn?
- Ja, två. Och du?
- Nej. Jag har inget.

Det blev tyst en stund. Han såg lite ledsen ut.

- Skulle du vilja ha familj och barn?
- Ja. (paus) Vill du ha fler barn?
- Nej. (skratt) Betyder det att jag är ointressant?
- Nej, då kan vi väl bara gå hem till mig?

Han lägger armen om mig. Jag drar mig undan och föreslår att vi ska gå in och dansa istället, innan det blir pinsamt. Under dansen stirrar han på mig, oavbrutet.

- Du, jag måste vara rak. Jag är inte här för att hitta en man. Så om du söker sällskap är det bättre att du letar vidare.

Han förstår. Jag får en kram, sen går han.
Resten av kvällen ser jag honom stå ensam och vilsen med tom blick.

Han ville så gärna träffa en tjej.