Hur lång tid tar det att sudda ut en människa? Och hur många människor släpper man taget om under sin livstid?
Jag kan inte komma på några svar. Jag blir själv raderad då och då. Ofta har det tyckts mig naturligt, framför allt när yttre omständigheter har förändrats, men i vissa fall har jag stått handfallen och oförstående inför faktumet att jag genom en blixtsnabb vändning kan ha gått från kropp till luft.
Själv arbetar jag aldrig för att ta bort människor ur mitt liv. Tvärtom, jag försöker hålla dem kvar. Det är så många som jag tycker om! Men det finns fall där ren självbevarelsedrift fått mig att bryta – även om det på intet sätt betyder att individen i fråga försvinner ur mitt system. År efteråt kommer förnimmelser över mig som får mig att inse att avtrycket finns kvar.
Som om jag var brännmärkt. Tatuerad i själen.
Det kanske är så enkelt att varje människa vi möter sätter spår?
Outplånliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar