Han var borta ett slag. Lämnade mig för en yngre kvinna, och flyttade in till henne istället. Hon som kunde ge så mycket mer uppmärksamhet än vad jag förmådde, mitt i min hetaste period av arbete och självförverkligande. Hon som pysslade, visade omtanke, tog omhand. Jag vet att han mådde bra där. Vem vill väl inte vara föremål för någons stora intresse?
Nu har jag hämtat hem honom.
(Något beskuren, men det ska kosta att ge sig av.)
Min Benjaminfikus.
(Köpt 1987 i en mataffär vid Odenplan.
Sedan dess en ständig följeslagare.
Men under sommaren har han fått bo hos Anna...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar