Jag hade längtat i två månader.
Eftersom flickorna skulle åt varsitt håll tog jag bilen till staden vid kusten, gick till bryggan, låste upp båten och körde över till ön. Höstgrå himmel. Stålblått hav. Regn.
Stugan var kall. Luften rå. Jag öste min eka i viken, drack en kopp kaffe och la mig i soffan för att lösa ett korsord.
Mindre än två timmar senare åkte jag hem igen.
"Vad ska man med en snäcka om man ej får visa den?"
1 kommentar:
Man får helt enkelt leta efter ett litet skrutt. Trots att morran är läskig och vinden kall ibland.
Skicka en kommentar