Det ligger där så stilla på min hatthylla. Utsträckt, ståtligt, stolt. Längden är imponerande (vem inbillar sig egentligen att inte längden spelar någon roll?). Tidigare inslaget, nu avtäckt och förklarat. Plasten blänker sådär lagom flärdfullt - ett i metall hade varit för mycket Liberace, hade stuckit i ögonen på vi-är-ju-ändå-inte-USA-Sverige. Det är svart med guldinskription. Ja, det vilar något respektingivande över det. Något högtidligt. Helt enkelt något kungligt.
Skohornet är en present från ett underbart galet gäng som förgyllt min sommar.
Ni anar inte vad man kan göra med ett skohorn...
3 kommentarer:
Euhrm...? Du och skohornet? ;o)
(eller har jag bara vildare fantasi än vad som var avsett?)
Jenny!
Fantasier kan nog spela oss stora spratt ibland!
Men jag är medvetet intern och hemlig. Texten är ett slags tack till människor som jag tycker om, och bara de kan förstå vad allt handlar om.
Om andra flyger iväg i diverse skruvade, erotiska, galna fantasier gör det mig inget. Kanske säger det mer om den som läser än den som har skrivit?!
;-)
Va?! Erotiska fantasier? Förstår inte alls vad du menar....
Hahaha
Låter som en underbar sommar du haft i alla fall, i sällskap av underbara kollegor. Bara att gratulera!
Skicka en kommentar