Slut

Stilla lördag med diverse pyssel. Gåvor till alla medverkande, på och bakom scen, blommor, avslut. Mitt på dan träffas mitt närmaste team på den libanesiska restaurangen. Jag bjuder på lunch - och vattenpipa. Sen hämtar jag N vid bussen. I min lägenhet är redan E+K. Fyra tjejer gör sig klara för kvällen (två speglar... ni begriper?)

Den absolut sista föreställningen är fullsatt och alldeles fenomenal. Festen på Sockerbiten efteråt är en spegling av projektets utfall; glad, varm, uppskattande. Fylld av gemenskap och tacktal. E+K håller ett "praktikant-tal" och ger mig en stor bunt pennor! (Lik förbannat letade jag nyss efter en....) Det dansas, spelas poker, äts och dricks. Kramar - en masse. Varma ögon med glimt i, där jag skulle vilja stanna till. Visst går vi hem alldeles för sent, Emma, N och jag, men vad gör det? Man kan inte alltid vara förnuftig.

Två och en halv timme senare vaknar jag och börjar köra folk till tåg och bussar. Lämnar igen fordon till hyrfirman. Tar emot nycklar. Skickar N med Emma i Göteborgs-skjutsen, som sällskap på hemresan, lite orolig för att Emma sovit för få timmar.

Nu ska jag ut till slottet. Teamet river ljus och scen. Jag ska hämta tillbaka stolar och notställ till stadens musikskola. Jo, jag är ofattbart trött. Men nöjd. Det var bra. Det är slut nu. Det ska bli skönt att leva vardagsliv igen. Laga en middag. Titta på nyheter. Läsa en dagstidning.

Men vad kul jag har haft! Vad allt (nästan) har fungerat smidigt. Och vilket gäng som tillbringat fem-sex veckor i min närhet! Jag kommer att sakna dem.