Just de två orden står högst upp på pappret. Människor far i retur härifrån; först försvann vår lysande (förlåt ordvitsen) ljussättare, senare tjusiga tenoren och till sist, i lastbilen till Göteborg med alla pukor, den suveräne scenmästaren. Scenen rivs, ljuset är nedpackat, notställen lagda i fina lådor. Jag kör minibuss hit och dit, med prylar och nycklar och människor som alla ska till olika ställen. På kontoret äter vi tårta och pratar lärdomar och upplevelser. N suddar i musikernas noter. Sist på dagen (som började kl 5.45) lämnas bussen tillbaka. Nu är det nästan klart.
Det blåser upp. Stark vind, trädgrenar som knäcks. Slagregn. Om vi hade spelat idag hade vi behövt ställa in helt och hållet. Snacka om planering!
Sommarbemanningen på Läckö bjuds på aktivitetskväll, och vi opera-ansvariga är också inbjudna. Bowling i lag plus middag på Stures. Roligt och gott - och när nattvakterna berättar om riktiga (respektiva busiga) spöken på Läckö lyssnar vi intensivt. Synd att jag inte visste det där med dörren tidigare. Det är en historia som jag hade tyckt om att berätta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar