Ögnar igenom TV-tablån och konstaterar att jag ikväll kan få se vanliga människor lära sig laga rätt mat, undvika fel mat, sköta sin ekonomi eller ratta sin bil. En annan kväll kan jag ta del av hur vanliga människor gör om sina hem, får plats i brudklänningen, nattar sina barn eller hur en vanlig medelmåtta (som hamnat i strålkastarljuset genom ett för mig obegripligt fenomen) skaffar sig en pojkvän.
Och jag längtar efter RIKTIGA skådespelare som LÅTSAS vara någon annan. Som säger genomtänkta och nedskrivna ord på ett låtsas-riktigt sätt, som har klätt ut sig så att de ska se ut som riktiga människor och som LÅTSAS PÅ RIKTIGT att de drabbas av kärlek, smärta, missförstånd, komiska situationer eller svårforcerade hinder.
För dyrt? Ok, ge mig då lite bra repriser.
Hellre "Jag, Claudius" än "Du är vad du äter", hellre "Herrskap och tjänstefolk" än "Sveriges värsta bilförare" och mycket hellre "Glappet" än Linda Rosing.
Tags Dokusåpa, Linda Rosing, TV, BBC, Glappet, teater, ankdamm
4 kommentarer:
Du är inte ensam om att längta efter fantasiverkligheter och bort från verklighetssåporna...
Nej ... Och det är verkligen obegripligt att de har fått sånt genomslag, när det finns program som Glappet, De halvt dolda och Upp till kamp. Verklighet som bränner till - just för att det inte är såpad verklighet.
Jag har aldrig förstått mig på dokusåpor och realityshower. Är det verkligen vad publiken önskar? Eller "tar man vad som bjuds"?
Jag vägrar bli cyniker och tro att folk är så dumma att det här är vad de allra mest önskar se på teve...
Trodde jag var ensam om att tycka precis som du i hela Sverige, alla verkar vara så hooked på dem här realitysåporna, jag längtar nästan bort till 90talet, då det var en del annat att välja emellan...
Skicka en kommentar