Alla är glada, barnen viftar med flaggor, solen skiner, flygplanet brakar förbi i en ljudlig salut, värdar och vakter följer varje steg, banar väg. Dagen är schemalagd i detalj, till och med toalettbesöken. Omgivningen visar värme och respekt. Artigt och vänligt sägs ett Ers Majestät, men aldrig med darr på rösten - för han är ju kung, inte diktator.
- Är det du som är Kevin Costner? frågade jag livvakten.
Han skrattade och berättade att hans arbete inte var det minsta glamoröst. Det bestod mest i att vänta.
Senare på dagen kallade en av musikerna mig för "lilla märkliga människa". Leendes. Jag tror att det var en komplimang jag fick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar