Jag fullkomligt avskyr hierarkier.
När vissa människor ser ner på andra, upplever sig själv som viktigare, smartare, snyggare eller bara helt enkelt mer värda. När det suckas för att någon (som placerats lägre ner på stegen) gör fel. När det himlas med ögonen om den som redan klassats som fåne yttrar sig eller det lilla föraktfulla leendet som uppstår i en mungipa då en annan människa gör något som bedöms vara barnsligt, löjligt, onödigt.
Jag gör konstant bort mig - om man vill kalla spontana skutt, skratt och infall för det. Jag tar alltid den svagares parti. Jag hamnar oftast hos barnen på en fest, och jag vägrar spela spelet som krävs för att komma upp i karriären.
Varför tänker jag på det här just nu? Kanske för att det har funnits lite stön i min närhet då och då. Men idag är det midsommar, och då finns inga hierarkier. Idag är vi alla små grodor.
2 kommentarer:
Men om ärligheten ska fram så hamnar nog alla på sin höga hästar någon gång....
Ta exempelvis kultur som är så otroligt subjektivt, så många som har en åsikt om vad som är bra kultur och inte. Människor som tycker och kritiserar andras arbete. De är oxå att spela ett spel och medverka till hierarkin.
Bra rutet!
Skicka en kommentar