Lakanen nyss urrivna ur sängen. Allt kastat på golvet. Nya fräscha väntar på att ersätta de gamla. Just då bara måste jag bara spela lite piano. Se om jag kommer ihåg en gammal ungdomslåt.
Eller: fullt av disk på köksbänken. Bordet smuligt. Kaklet i allra högsta grad fläckigt. Då bara måste jag skriva ner en tanke som flugit in i skallen. En formulering. En diktrad. Eller rent av en projektidé.
Så, en helgmorgon, ligger jag kvar länge i sängen och tänker att jag antagligen behöver skärpa mig. Bli lite mer som mammor bör vara. Erbjuda mina döttrar ett normalare familjeliv.
Dubbelcheckar med min äldsta vid frukosten:
- Är jag en konstig mamma?
- Nej.
- Men är jag som en mamma ska vara?
- Jag tycker att du är bra.
- Fast jag inte har sån ordning här hemma alltid?
- Det är det jag tycker om! Då kan du aldrig säga till mig att jag måste städa...
Å vad jag älskar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar