"Fru Micu har i halva sitt liv spelat på lotto. Sedan hon gått i pension har spelandet växt. Hon har alltid vetat att en stor rikedom en gång i livet kommer att hamna i knäet på henne. Eftersom det börjar bli sent, tror hon alltmer på det. Hon väntar varje onsdag i rödblommig söndagsklänning på att resultatet av dragningarna skall offentliggöras. I tamburen står hennes bruna lackskor för att hon snabbt ska kunna kliva i dem när lottobudet ringer på. För det mesta ringer det inte alls på hela förmiddagen, för att man i huset numera känner till hur speciellt känslig denna dag är. Om om det händer, då är det på sin höjd brevbäraren eller en glömsk granne som vågar sig fram till dörren. När fru Micu i sin söndagsstass långsamt stänger dörren inifrån, är hon bedragen ytterligare en gång."
Ur Herta Müllers "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar