Kroppen är en sinnrik sak.
Tänk så mycket roligt man kan ha med den. Kyssar till exempel ... och det som följer. Kropp som leker med annan kropp – är inte det njutbart?
Och mat. Smaker, dofter, det som händer när något läggs på tungan, smälter. Bara det! Eller drycker; svalkande, rusande (som de där champagnebubblorna som spritter till i huvudet, mycket trevliga i lagom dos och rätt sammanhang ...).
Beröring. Att stryka med handen över mjuk sammet, en varm hästnos, ett barns mage. Eller när någon nuddar med sina fingertoppar på din rygg.
Hår som skyddar mot köld. Pincettgrepp som förmår plocka en knippe vårblommor. Tår som kan grävas ner i varm sand.
Kroppen är också sinnrikt konstruerad.
Tänk ett sår. Först blod som rinner, sen slutar det och en liten hinna dras över såret. En sårskorpa. Ett skydd. Och så börjar huden läka, byggs upp, sluter sig om skadan, och snart är kroppen hel igen. Tada!
Ibland tänker jag att själen kanske är konstruerad på samma sinnrika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar