tisdag, januari 27, 2015

Tacka vet jag Newbody

Var på väg hem från ett lunchmöte i city när jag passerade den där affären. Den jag aldrig trott jag skulle gå in i, den jag föreställt mig var för en helt annan kvinna än jag nånsin skulle kunna bli. Jag har inget att skryta med vad gäller det yttre; skalet, förpackningen. Istället har jag arbetat för att förädla mitt innehåll.

Men jag liksom drogs in, som till en magnet. Det var rosa och rött och sött och glänsande, och där låg det ena raffigare objektet än det andra på en blank, svart disk.

Genast kom det fram en mycket lång blondin med onaturligt långa ögonfransar. Hon synade mig uppifrån och ner. Hon såg inte särskilt vänlig ut.

-Vad söker du för storlek? frågade hon.

Plötsligt kunde jag inte förmå mig att säga till henne att jag lekte med tanken att skaffa något till mig själv.

- Jo ... stammade jag fram lite vagt. Jag tänkte på min dotter ...

- Hur gammal?

- Arton, sa jag snabbt. Förundrad över hur liten jag kände mig.

Expediten såg lättad ut.

- Ja, då går det bra med spets! Har hon samma storlek som jag tror du?

Hon drog upp tröjan och visade en perfekt svarvad bak i tajta jeans.

- Jo, mumlade jag. Borta var vetskapen om att jag egentligen är en stark, självständig kvinna med högskolepoäng och rejäl yrkeserfarenhet. Just där och då var jag bara femtio fyllda, kort och rund med valkar och skrynkel.

- Då föreslår jag Small! Säg till om du vill ha hjälp.

Hon försvann bland krämer och burkar. Jag gick därifrån så fort jag kunde.

Utan spetstrosor från Victoria's Secret.

1 kommentar:

CFG sa...

Gudars vad roligt skrivet!
Den där expediten, arma krake vilket liv hon har framför sig, ständigt putsande på fasaden, alltid kritisk mot egna utseendet. Och när hon är femtio: fettsugning, bröstlyft, laser... Vad är meningen med alltsammans??? //Din dad