Lakanen är urrivna ur sängen. Allt kastat på golvet. Nya fräscha lakan ska ersätta de gamla. Just då bara måste jag bara spela piano. Se om jag kommer ihåg en gammal ungdomslåt.
Eller: på väg att laga middag. Sätter på stekpannan på spisen (som är lite kladdig. Liksom kaklet.). Då bara måste jag skriva ner något som plötsligt farit in i skallen. En formulering. En diktrad.
Så, en helgmorgon, ligger jag kvar länge i sängen och tänker att jag behöver skärpa mig. Bli lite mer som en mamma ska vara.
Dubbelcheckar med min dotter vid frukosten:
- Är jag en konstig mamma?
- Nej.
- Men är jag som en mamma ska vara?
- Jag tycker du är bra.
- Fast jag inte har sån ordning här hemma alltid?
- Det är det jag tycker om! Då kan du aldrig säga till mig att jag måste städa ...
Å vad jag älskar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar