Ibland hamnar man där. I sin egen nöjespark på något sätt.
Man förs upp och ner i karuseller som man inte kan kliva av, man kör igenom sin egen spöktunnel där mörka minnesbilder kastar sig ut från väggar och man står med klappande hjärta vid lyckohjulet, fullkomligt medveten om den minimala chansen till vinst.
Tafatt försöker man träffa prick på någon burk, men armen orkar knappt lyfta bollen. I radiobilen åker man på stöt efter stöt. Sockervaddet växer i munnen, popcornen fastnar i halsen. I de böjda speglarna ser man sig själv precis som man känner sig: en clown, ett miffo, en löjlig figur.
Utmattad går man till sist hem. Skinnad, mörbultad och tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar