Liten by i norr, nästan vid finska gränsen. Stor grupp asylsökande som vandrat till fots, liftat, trängts under båtdäck och till sist slussats hit upp. Livskraftig teater, med öppna dörrar och sinnen. Och så en pjäs om kärlek.
Så har min vecka fyllts av ett myller av människor som lyhört lyssnat på min regi, bjudit på sin kreativitet, sin lekfullhet och delat med sig av sina erfarenheter. Den pjäs som var skriven för tre roller framförs nu av femton skådespelare.
Fem språk viskar i luften. Kroppar blir vindar ackompanjerade av Björk. Dragspel jäktar på i rusningstrafiken och rockringar är numera gudomlig rekvisita.
När vi sedan skulle fika i det lilla köket fanns inte sittplats åt alla. Så vi delade stolar.
Och lärde ut ett mycket gammalt och mycket, mycket sant svenskt ordspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar