Vännen och jag var på badet för kropp och själ.
Där står vi alla, i damernas omklädningsrum, och smörjer armar och blåser hår. Ingen av oss är någon Top Model direkt. Det hänger och det böljar, det är valkar och gropar, det är kvisslor och blemmor. Min vän är fräsch som en vårblomma, själv är jag betydligt lösare i konturerna.
Men ni tycker väl om oss ändå? Vi som har fött era barn. Vi som har vandrat vid era sidor, korta eller långa stunder. Tvättat kalsonger och dukat fram kvällsfika. Vi som skrattat med er i lek och bus, gråtit när vi tyckt att ni varit dumma, och grälat tillbaka av trötthet, stolthet, missnöje eller helt enkelt olika ståndpunkt.
Med lite puder på näsan och svart på ögonfransarna ger vi oss ut för att möta omvärlden igen.
Vi är strålande vackra.
7 kommentarer:
Tycker om? jadå visst gör vi det! Hoppas ni också tycker om oss som oftast kämpat för att det mesta skall bli någorlunda bra... trots att vi nu ibland växer på bredden och manen tunnas ut, orken tryter, musklerna tvinar... För i varandras ögon är vi nog lika vackra, för allt sitter väl inte på utsidan...
Nej, det sitter inte på utsidan - men tänk vad mycket skönare och vackrare man kan känna sig efter en dag i vatten, ånga och värme med en god vän. Glömmer ibland att det kan vara så enkelt. Mer sånt - snart!
Tack för en härlig dag och stor kram från vårblomman ; )
Sid - jag fick aldrig chansen att visa det, men jag vet att jag skulle kunna tycka innerligt mycket om ALLT hos den som var min. Inklusive eventuella näshår och liktornar. Om vänskap och respekt fanns.
Och vårblomman: jag lärde känna dig när du var 19. Idag är du är vackrare än nånsin. BÅDE på in- och utsida!
Tack för dina värmande ord! Jag som suttit och förtrollats av hur levande och vackert ditt ansikte och dina ögon är - nu som alltid. Inifrån och ut.
Kvinnor! Om någon säger till er "Du attraherar mig inte längre" är det enbart för att såra. Sånt snack ska vara "såsom flugors surr i ditt öra" (arabiskt talesätt). Låter ni det påverka er självbild glädjer ni honom. Är en sådan typ värd det?
Den som fäller ett sådant omdöme om sin partner är inte värd mer än djupt förakt och ett äcklat beklagande,beklagande därför att en person som säger sådant måste vara så beklagansvärt och omanligt infantil att det enda sättet att bli tillfreds med tillvaron är att trycka till, trampa på ,djupt såra och skada den man har nära sig.Då först har dessa känslokrymplingar fått en plattform att stå på för att "höja sig över andra"
Ge dem aldrig glädjen och tillfredställelsen att låta dem förstå att de kan göra illa med den skit de kläcker ur sig.
Oj - det var hårda ord.
Sant är att när den man älskar (och den som skulle vara ens bästa vän, vapendragare och värn) säger detta, då tar det djupt. Ännu värre blir det om ens partner bevisar i handling vad han/hon menar.
Då blir man tilltufsad och det kan ta år att tro på att man någonsin skulle kunna vara det minsta attraktiv i någons ögon igen.
Kampen blir då att bygga upp sin egen självtillit, samtidigt som man måste bygga ett ordentligt skydd mot omvärlden så att det inte händer igen.
Men det finns alltid olika perspektiv på saker och ting. Tycker inte man ska kalla någon för "känslokrympling" - någonsin.
Vad jag menade med min text var egentligen: om det finns män som älskar alla de kvinnor jag såg i omklädningsrummet, så olika och så mänskliga i form och färg, så kanske någon också skulle kunna älska mig, trots att jag inte är en ung snygg modell, dansare eller allmän läckerbit med smala ben och fast mage?
Skicka en kommentar