Upgrade storage

Alla dessa iclouds. Överallt.
Över oss. Täcker oss. Bevakar oss.

Nu förstår jag varför sommaren varit så fylld av tjocka, tunga moln ...

Sömnig morgon

Väcktes hastig ur en diffus dröm, en förvirrad värld där ett myller av arbetskamrater hanterade något slags problem jag nu glömt.

Gick upp. Morgonmosig. Men redo.

Som vanligt tänkte jag lyfta fram min laptop på köksbordet för att börja arbetsdagen. Jobbar alltid nån timme eller två innan frukost. Lutade mig ner, började lyfta fram apparaten ur ett skåp (fick flytta undan kaffekvarn och elvisp innan jag fick tag i kartongen), undrade plötsligt vad jag höll på med och insåg med ens - klarvaken - att jag var i full färd med att ta fram våffeljärnet. Inte datorn.

Skrattade högt. (Det är befriande att skratta åt sig själv.) Ville berätta och skrev ett sms till dotter M som en kvart tidigare sett mig vingla ut ur sovrummet.

Svaret kom blixtsnabbt:
"Tur att du inte hann stoppa in sladden och börjat skriva."

Löjliga familjen

Vi spelade kort i helgen.

Spelet hette som det brukar, men där fanns ingen "unge herr Fenkål" eller "fröken Kladd" längre. Inte heller män med titlar och bihang, såsom "Magister Plugg" med "Fru Plugg".

Nu var det Herr Doktor, Fru Doktor, Doktorns pojke och Doktorns flicka. Inte särskilt löjligt. Stråk av genustänk. Men lik förbannat kärnfamilj. "Hej alla barn. Det är så här det skulle ha sett ut egentligen. Sorry! Era föräldrar har inte klarat det."

Här är mitt förslag på karaktärer i den uppdaterade versionen av Löjliga Familjen:

• Herr Frisör, Herr Frisörs man
• Fru Bagare, Fru Bagares ex, Fru Bagares nye, Fru Bagares PT
• Kaptenens son, Kaptenens sons plastmamma, Kaptenens sons bonus-syskon
• Snickarens dotter-som-snart-är-snickarens-son
• Herr Bonde (söker fru) 
• Fru Doktor, Fru Doktors KK
• Herr Fotograf, Herr Fotografs sexkompis, Herr Fotografs MILF
• Fru Trädgårdsmästare, Fru Trädgårdsmästares åtta katter

Gör om, gör rätt!
:-)

Tant Gröna Lund

Ibland hamnar man där. I sin egen nöjespark på något sätt.

Man förs upp och ner i karuseller som man inte kan kliva av, man kör igenom sin egen spöktunnel där mörka minnesbilder kastar sig ut från väggar och man står med klappande hjärta vid lyckohjulet, fullkomligt medveten om den minimala chansen till vinst.

Tafatt försöker man träffa prick på någon burk, men armen orkar knappt lyfta bollen. I radiobilen åker man på stöt efter stöt. Sockervaddet växer i munnen, popcornen fastnar i halsen. I de böjda speglarna ser man sig själv precis som man känner sig: en clown, ett miffo, en löjlig figur.

Utmattad går man till sist hem. Skinnad, mörbultad och tom.

Tacka vet jag Newbody

Var på väg hem från ett lunchmöte i city när jag passerade den där affären. Den jag aldrig trott jag skulle gå in i, den jag föreställt mig var för en helt annan kvinna än jag nånsin skulle kunna bli. Jag har inget att skryta med vad gäller det yttre; skalet, förpackningen. Istället har jag arbetat för att förädla mitt innehåll.

Men jag liksom drogs in, som till en magnet. Det var rosa och rött och sött och glänsande, och där låg det ena raffigare objektet än det andra på en blank, svart disk.

Genast kom det fram en mycket lång blondin med onaturligt långa ögonfransar. Hon synade mig uppifrån och ner. Hon såg inte särskilt vänlig ut.

-Vad söker du för storlek? frågade hon.

Plötsligt kunde jag inte förmå mig att säga till henne att jag lekte med tanken att skaffa något till mig själv.

- Jo ... stammade jag fram lite vagt. Jag tänkte på min dotter ...

- Hur gammal?

- Arton, sa jag snabbt. Förundrad över hur liten jag kände mig.

Expediten såg lättad ut.

- Ja, då går det bra med spets! Har hon samma storlek som jag tror du?

Hon drog upp tröjan och visade en perfekt svarvad bak i tajta jeans.

- Jo, mumlade jag. Borta var vetskapen om att jag egentligen är en stark, självständig kvinna med högskolepoäng och rejäl yrkeserfarenhet. Just där och då var jag bara femtio fyllda, kort och rund med valkar och skrynkel.

- Då föreslår jag Small! Säg till om du vill ha hjälp.

Hon försvann bland krämer och burkar. Jag gick därifrån så fort jag kunde.

Utan spetstrosor från Victoria's Secret.

I selfiesens tid

Yta.
Fasad.
Omslag.
Var vacker, var vältränad, var välansad.
Lägg tid och pengar och engagemang på dig själv.
Etisk egoism kan det kanske kallas. Jag är viktigast. Allt mitt är heligt.

Kom dessutom inte hit och smutsa ner; tiggare, flyktingar, massinvandrare. Ni tar jobbet från mig. Ni hotar mina döttrar. Ni stjäl. Ni befolkar fängelserna. Ni har faktiskt inget här att göra, ni har ett eget land. Låt mig vara i fred. Låt min nation vara ren. Ni får väl klara er själva. Skylla er själva.

Mina pengar vill jag ha själv. Ingen stat ska få ta mina pengar. Ingen fattiglapp. Absolut ingen latmask som inte ids arbeta. Jag behöver köpa mig en ny telefon, den andra är ju ett år gammal. Min tillvaro kräver dessutom en nespressomaskin, större platt-TV, läsplatta och Playstation 4, hur ska jag annars palla vardagen? Gymkortet ska förnyas. Och då måste jag ha ny outfit. Och ett aktivitetsarmband. Vill ju inte heller vara allt för blek. Måste åka på solsemester. Måste dricka drinkar varje kväll. Det bara är så.

Dessutom måste jag ha en selfie-pinne. För selfies måste jag ta. Framför spegeln; titta jag har satt på läppstift (plutar så där charmigt). I hissen (kolla, jag är på väg till fest). På festen (suddigt, men man anar att jag dansar och har mycket skoj). Selfie med mitt barn, visst är vi söta tillsammans? Vi gör så mycket roligt hela tiden.

Jag. Mig. Mig själv.
Det är allt jag behöver.

Eller ...?

Riiiiing! (direkt ut livet måndag em)

FÖRSÄLJARE:
Hej! Du har varit trogen kund hos oss i flera år, så vi vill ge dig ett riktig bra erbjudande som tack.

JAG:

Härligt! Vad kommer det att kosta mig?

FÖRSÄLJARE:
Alltså vi kan erbjuda ett finfint paket just nu som …

JAG:
Hurra för er. Men kommer det att kosta mig mer pengar?

FÖRSÄLJARE:
Som det nu är har du ett basutbud på åtta TV-kanaler. Vi kan ge dig 30 stycken för att du har varit hos oss så länge nu. Har du hört talas om …

JAG:
Å vad ni är snälla mot mig. Men jag skulle först vilja veta vad det blir för ökad utgift varje månad, eftersom jag inte vill lägga mer pengar på TV än vad jag redan gör.

FÖRSÄLJARE:
För 30 kronor mer i månaden kan du alltså få 30 kanaler i stället för åtta som du har nu, och dessutom får du en ny box, fast det är en låne-box, så du betalar så klart inget för den …

JAG:
30 kronor är ok. Box har jag redan.

FÖRSÄLJARE:
Har du hört talas om Tivo? Då kan du se på vad som helst, när du vill, på alla dina kanaler.

JAG:
Jo tack, men jag behöver inte se vad som helst när som helst, jag är glad för vad jag har, men ok, kör 30 kanaler om det bara kostar 30 kronor mer i månaden.

FÖRSÄLJARE:
Ja, för att vara exakt så blir det 31 kronor. Och de kanaler som vi nu erbjuder är …

JAG:
Du behöver inte räkna upp 30 kanaler. Jag är inne på er hemsida nu. Vilket paket är det du säljer?

FÖRSÄLJARE:
Oj, du var snabb. Jo, det heter Tivo Mellan.

JAG:
Men där finns inte Eurosport med. Jag vill se på konståkning och min dotter på hästsport.

FÖRSÄLJARE:
Ja … jo … men du kan ju betala extra för bara Eurosport om du vill, eller också tar du ett Tivo Plus, då har du 60 kanaler.

JAG:
Jösses. Jag kommer aldrig behöva arbeta mer. Jag kan bara se på TV.

FÖRSÄLJARE:
* artigt skratt *

JAG:
Fast då blir det väl en ökad kostnad?

FÖRSÄLJARE:
Ja, det har du rätt i.

JAG:
Strunt i Eurosport då. 31 kronor och 30 kanaler blir bra. Kör så. Hej med dig.

FÖRSÄLJARE:
Jo, men det var ju en liten initieringskostnad då va …

JAG:
Vadå?

FÖRSÄLJARE:
Jo, det kostar alltså att gå med i det här …

JAG:
Men jag är ju med. Jag har en box. Jag betalar till er varje månad. Och jag är en trogen kund som ska få ett bra erbjudande som tack. Eller?

FÖRSÄLJARE:
Ja men ingångskostnaden, du vet …

JAG:
Aha. Ingångskostnaden. Och hur mycket är den?

FÖRSÄLJARE:
599 kronor. Men då får du boxen förstås.

JAG:
Var inte boxen ett lån?

FÖRSÄLJARE:
Jo, alltså, nja, men …

JAG:
Du, vet du; vi kör som vanligt. Du ringer till någon annan och jag behåller mitt basutbud på åtta kanaler, inklusive Eurosport, och så fortsätter jag att vara en god och trogen kund hos er. Låter det bra?

FÖRSÄLJARE:
Jo, det låter bra. Alltså … ingen box?

JAG:
Nej nu låter vi allt vara precis som det var innan du ringde. Men du, förresten, kan jag byta en kanal i mitt basutbud? Skulle vilja ha en annan filmkanal.

FÖRSÄLJARE:
Nej, det kan inte jag göra. Då får du ringa till din TV-leverantör.

JAG:
Alltså de du ringer för?

FÖRSÄLJARE:

... Ja ...

JAG:
Dåså. Tack, då gör jag det!

FÖRSÄLJARE:
Jo, så var det en annan sak … Hur har du det med ditt bredband?

JAG:
Alldeles utmärkt!
Hej då!

Bloggen goes Reality Show

Jösses vilket skräp de visar på TV ibland. Och förlåt mig för att jag tittar, men jag samlar ju material till bloggen...
Nu tänker jag låta 'Catarina - rakt upp och ner' bli precis lika platt och ihålig som den såpa jag zappade mig fram till igår kväll och bara baxnade över.

Välkommen till

DEN RÄTTE FÖR RAKT UPP OCH NER
(dvs mitt efternamn här på bloggen, men det förstod ni)

Regler: alla som söker kärlek i skrift lämnar en kommentar i rutan.

Max 50 ord, så det är viktigt att du gör ett ordentligt intryck på mig.*

Sen låter jag min lågstadielärarinna, min tandläkare och ordföranden i min bostadsrättsförening läsa och besluta vem som inte längre får skriva i kommentatorsrutan.

Ni som klarar gallringen kan glatt fortsätta följa bloggen (alltså mig), och kanske komma ett steg närmare den platoniska kärleken, åtminstone tills ni också blir utröstade av expert-på-Catarina-juryn.

Jag gör inte detta för att bli kändis. Jag gör det för att jag vill visa en annan sida av mig själv; jag kan också bli utnyttjad av dåliga mediaproducenter och ha väldigt lätt för att tappa bort mig själv i ett samhälle som alltför mycket ser till yta, inte innehåll.


* Du får visserligen inte ”five minutes of fame” i etern, men eftersom jag inte har någon som helst tanke på att radera bloggen kommer du å andra sidan att finnas kvar ”forever and ever in cyberspace”.

Tags Linda Rosing, Den rätte för Rosing, dejting, reality show, lågvattenmärken

Bloggen goes comic strip

Rollsen och jag har nu umgåtts intensivt.
Två veckor. Nästintill symbiotiskt.


AJ som FAN!
(Nacke och skuldror. Inte så originellt, jag vet.)


Jag provade med gymnastik...


Försökte verkligen allt.
Men inget hjälpte.

DÅ KOM DET PLÖTSLIGT EN FARKOST FRÅN YTTRE RYMDEN.


Blå som en gång hans ögon.
Hård och fylld av energi som hans lem.
Jag behövde bara trycka på en knapp så började den vibrera.


Yes!


"Houston, we have landed."

Lizardelicious

Min talang för modebloggande står oemotsagd.
Bloggdrottningens nederlag i TV4-showen är ett sandkorn i jämförelse med den jordskreds-förödelse som mina blogginlägg har åstadkommit.
Och jag sviker inte mina fans.
Idag presenterar jag det allra senaste inom Facial Fiction.

Börja med Foundation Out of Space.
Arbeta med highlights i form av bokstaven ”V” över kindben och panna.
Ögonmakeup görs in Reptile Style, till läppar används nyansen Alive Foods. Slutligen formas håret med den skummande moussen The Oceans of the Planet Earth.


Det sägs att en makeup skall vara tidlös, mjuk och naturlig. Glöm det. Jag gräver upp 1986, och skapar min egen trend "Lizardelicious".

TAGS Blondinbella, Kenza, Let's dance, mode, makeup, utomjording, ödlor, bloggdrottning

Modebloggen goes filmtime

Bäva, ni bloggdrottningar!

Modebloggar regerar.
Inte för att jag är missnöjd med min trogna läsarkrets, men jag tänkte ta upp kampen med Kenza och Blondinbella. Och jag känner redan nu hur de skälver av skräck…

Alltså. Hur trendig är jag inte?
Måndagkväll efter gympapasset och jag är bara SÅ RÄTT.

Glider in i bilen (anar jag inte en paparazzi bakom soptunnan?) och känner hur allas blickar dras till mig. Förlåt om jag får er känna er som trista grå möss, jag menar inget illa. Kan bara inte rå för min hipp-faktor. Fett snygg. Grymt värt. Da!

Vill ni veta mina mode-hemligheter?

1. Cross-over

Märkesstövlar från Salamander, uppkavlade fladdriga överdragsbyxor.
(Nej, det är inte alls jag som är för kort. Uppkavlade saker kommer stort.)

2. Vintage (finare ord för bättre begagnat)

Grön träningsjacka över svettigt linne. Duffeln, något nopprig, trendigt dekorerad med ett och annat hårstrå. Och så stora lurviga halsduken som jag snott av min dotter därhemma.

Nu förväntar jag mig minst 100 000 läsare av dagens blogg.

TAGS Blondinbella, Kenza, mode

Jag flåkas gärna men är absolut ingen krusmickel!

Tänkte bara bortglaspa en stund här på bloggen med er. Igår, efter nyslig middag med bland annat alligatorpäron började vi spelet (som kan liknas vid en oförarglig form av bettelbetrug). Skratten var höga, ibland fick man rämja, ingen var otillpass eller drabbades av agrafi.

Idag städar jag bort lapparna med allas finurliga och kreativa förslag.
Och nu är det din tur att gissa:

Är KTONISK ett ord som beskriver människans grad av listighet?
Är SUJETT namnet på Ikeas första designade matbord?
Är BJONK det ord vikingarna ropade när de hade förlorat?
Är BISTURI ett annat ord för rädsla inför udda saker som inte ingår i vardagen?
Är SKOTTKOLV en avmaskningsmaskin i textilt hantverk?
och till sist
Är VIRAGINISM ett överdrivet intresse för kvinnors hår och frisyrer?

Svaren finns i spelet Rappakalja.
(Lösningen publiceras också som en kommentar här imorgon.)

Men att VOV-VOV-TEORIN är åsikten att språket har uppstått genom härmning av ljud i naturen kan jag avslöja direkt. Kan vara bra att veta.

Vem hittar på produktnamnen på IKEA?

IKEA är bra. Delarna passar ihop och tillbehören följer med i kartongen. Alla andra illasinnade rykten är enbart fördomar och gammalt groll. Och skulle det nu vara så att något är borta eller skadat, ja då finns ju en kö till att stå i, och när man till sist kommer fram, då får man en lapp så att man kan gå in i butiken (= få sig en rejäl och stärkande promenad) och hämta en ny vara, vilken man betalar med lappen i kassan, när man äntligen kommit fram till kassörskan.

Men namnen?!? Hur tänker de egentligen?

Ser framför mig måndagsmöte i IKEAs namngivningsgrupp.
Det är kanske så här det går till:

Ordförande BORLÄNGE öppnar mötet med att hälsa alla välkomna. Sekreterare GLADA HUDIK fattar pennan och assistent KURBITS plockar fram dagens första produkt: plastgaljar i set om fem.

”Jaha, mina vänner. Vad ska vi nu kalla dessa?” frågar BORLÄNGE.

”Vad sägs om galjen ’GALJE’? säger unga fröken VITLÖK, en trainee.

”Tror du att vi är ett slags Konsum, va? Icke då! Det här är IKEA. Här är vi kreativa och tar inga genvägar inte. Vi hittar på namn. Hur skulle det se ut på lagret om alla våra soffor hette soffan ’SOFFA’ till exempel? Fullständigt kaos! Vet du inte att ett av våra största framgångsrecept är ordning och logik.”

”Ja, jo, ursäkta… Men MARIANNE då? Efter min mamma?”

”Nej, jag vet!” avbryter KURBITS. ”Galjar hänger man i en garderob, visst? Och vad gör man mer i en garderob? Man gömmer sig när man leker kurragömma. Man hånglar i mörkret med den man är förtjust i. Man stoppar undan sin massagestav så att inte barnen ska hitta den. Fattar ni?”

Herrarna tittar ner i bordet med lätt rodnande kinder. De är inte riktig med på tåget, så att säga.

”Alltså: HEMLIS! Vi döper plastgalje-setet till HEMLIS.”

BORLÄNGE skiner upp.

”Lysande, helt enkelt lysande!”

Och så håller det på. Namngivningsgruppen enas om att den höga garderoben skulle kunna rymma minst en stående munk, alltså får den heta PAX. Den nyinkomna fotöljen döps till POÄNG eftersom man kan sitta i den och bara håva in rätta Bingolotto-rader. Skålsetet ges namnet SYNTES efter en lång diskussion där GLADA HUDIK och KURBITS hade två diametralt motsatta namnförslag och fröken VITLÖK får igenom att det trendiga överkastet döps till UNNI efter hennes stora förebild (Drugge alltså).

Men när de till sist kommer till den blå-gul-gröna barnstolen för 99 kr är all fantasi fullständigt slut. Då tar de till Konsum-taktiken. Stolen får helt enkelt heta FÄRGGLAD.

Svensk folkvisa i moll, två verser (svar längst ner)

Som jag hade längtat! Och som min pappa hade putsat och mekat och filat och vaxat på motor, rigg och skrov! Nu skulle det bli av - äntligen. Nu! Årets första seglats!

Vind i de buktande seglen, suget i rorkulten, den lilla kappseglingskänslan i varje slag, leken med trimtamparna och den obligatoriska vindroder-distansen! SMHI lovar Ost 5-7, mulet men mest uppehåll. Helt ok. Det är inte en söndagsseglats vi är ute efter.

En packad matsäck, en fylld kaffetermos och en inhandlad påse Ahlgrens bilar senare ger vi oss av. Det är stiltje. Än sen? Vi går alltid för motor i leden först, och det ska blåsa upp när som helst. Jag får vara skeppare, pappa gast. Ut ur hamn, ut ur farled, bort från fastland. Nu smäller det!

Men var är vinden? Äsch, det gör inget, vi är ändå så hungriga. På öppet vatten slår vi av motor och börjar guppa. Dricker polskt öl, äter stek och potatissallad och konstaterar hur bra det är att vi hinner äta i lugn och ro innan eftermiddagsbrisen kommer. Efter lunchen är vi redo: kom igen, upp med trasorna!

Nähä... inte det.... Vi rör oss inte ur fläcken. Vattenytan är totalt stilla, likt ett blankt marmorgolv i en balsal. Bara att vänta. Men det gör inget! Vi dricker mer öl och småpratar lite om ditt och datt med glatt humör. Snart blåser det upp! Väl...?

Då kommer regnet. Pappa skrattar och säger att "nu är seglatsen komplett", går ner i ruffen och börjar läsa högt ur gamla loggböcker. Då, på den tiden när det blåste kuling över Ålands Hav, när vindarna förde oss till främmande exotiska platser och regnet bara var en välbehövlig vila från alla strålande dagar. Sedan somnar han.

5 timme efter avfärd tittar en blek sol fram. Ut med focken, upp med storen! Hurra - VI SEGLAR!!! Men vinden uteblir... Loggen visar 0.2 knop. Kaffet är slut. Bilarna uppätna.


Vi startar motorn och vänder hemåt. Det får bli veteranbilsutställning och utejympa i Trosa Hamn istället.

We tried, god dammit! At least we tried!

SVAR på rubrikfrågan:
Vad är "Vem kan segla förutan vind"?

Jag har två äldre herrar i mitt liv just nu

Vi umgås flitigt. På nätterna snarkar de (det är lite besvärligt men jag har skaffat öronproppar). Vid tio-tiden lyfter de en aning på varsitt ögonlock, och jag måste uppbringa all min ungdomliga energi för att få upp dem ur sina bäddar. Det rinner lite ur deras ögon och mungipor, men de ser alltid på mig med kärleksfulla blickar. Och så fiser de, men vem gör inte det?

Vi går långa promenader i skogen tillsammans, herrarna och jag, och samtalar högt om ditt och datt. Luktar på kantareller. Provsmakar lite blåbär. Jag får visserligen lyfta in dem i bilen, eftersom de har ont i sina leder och muskler. Den enda farbrorn måste jag dessutom mata, och jag får alltid trixa lite för att få i dem deras medicin. På kvällen vill de gärna bli killade och smekta, men kliar aldrig tillbaka. Hm! - jag som tror på ett ömsesidigt givande och tagande i en relation...

Men de är alltid så oerhört glada över att se mig. I deras närhet känner jag mig stark, vacker och älskad. Och jag vet att de skyddar mig. För ja, jag behöver beskydd ibland.

Glömde jag att berätta att de har fyra ben och svans?

Däckbyte

Ihärdigt regn. Lördag eftermiddag. Småstad. Däckverkstan har "halva-priset-vecka" och jag är där! Man får texasbiff i korvbröd när man väntar, och det finns en automat med kaffe och varm choklad för kalla kunder.

Idel herrar. Någon kille och en och annan farbror. Det svärmas lite runt om mig, och när jag äntligen får köra upp på lyftrampen så säger den som jag tror är boss:
"Den där bilen ska du vara försiktig med...". Så styr han mot kontoret med en spjuveraktig blick.
"Varför ska du vara försiktig?" frågar jag försiktigt mannen i overall som sänker sig vid sidan av Bellas kaross.
"Äsch, det vara bara för att du var tjej som han sa så!"
Åhå. Jag som trodde att Bella var något alldeles extra. Mer än Scodan och Audin som nyss rullat ut. Så var det bara det där gamla vanliga, jag har varit med om det förr. Kort, lite rund och lockig.

Jag är kvinna och därmed också feminist. Och humanist. Och idealist. Varför reflekterar jag ens över att jag är den enda utan snopp i bilverkstan? Det borde passera både mig och alla herrarna helt obemärkt. Men ok, jag erkänner: jag gillade uppmärksamheten. Så come on killar, ni får tycka att jag är gullig! Jag bjuder på det.