Mitt liv som tvättsvamp

(Ur en projektledares vardag.)

Slurp! In med varje liten droppe av utspillda trådar, säljande rubriker och målande texter, planering, samordning, telefonsamtal, beslut och besked, inventering, sammanfattning, bildsök, personsök, synonymsök, budgetposter, fler telefonsamtal, mail, mail, mail, mail, mail, mail, mail -

Nu blev det hack i skivan... Beror antagligen på slitage.

Tennisarmbågen (låter bättre än musarm, speciellt som jag anar min oförlösta talang för sporten i fråga) värker värre än vanligt. Blicken, torr av strålning från det intensiva dejtandet med min boyfriend Mac, är dimmig och ofokuserad. Mitt huvud är en tvättsvamp, fullständigt överfull.

Jag tittar upp på klockan. Hoppsan. Barnen har kommit hem, men har jag sagt 'hej'? Antagligen inte. Jag inser plötsligt att jag inte ens har borstat tänderna, att jag livnärt mig på ProViva och latte och att jag inte satt foten utanför porten.

Nu går jag, banne mig, ut i friska luften och kramar ur skallen!