Av amerikansk film lär vi oss att bara vackra kvinnor och starka män är värda att älskas. Det är lätt att gå på den lögnen. Men kan man bli älskad precis rakt upp och ner som den man är? Måste man inte på ett eller annat sätt förtjäna kärleken?
Hon får mer kärlek när hon går ner i vikt. Han får mer kärlek när han byggt upp sina muskler. Båda får mer kärlek om de lyckas i sina yrkesroller, och som bevis på detta har bra lön. Barn får mer kärlek om de är välartade och lillgamla.
Eller förlåt, jag förväxlar kärlek med bekräftelse. Så klart.
Den riktiga varan behöver ingen ansträngning. Det handlar inte om att åstadkomma något. Bara att släppa.
Men hur det nu än är, så kan ingen (eller inget) fylla tomrummet inuti. Det finns bakom revbenen; storlek Small, Medium eller Large. Vi kan stånga oss blodiga för att få bekräftelse och kärlek, som minskar tvivlen och krymper det svarta hålet. Men det hjälper inte.
För den som ger kan plötsligt försvinna
-
Det sant, som så många säger: för att uppleva sig som verkligt älskad måste man först älska sig själv. Lätt som en plätt. Eller?
3 kommentarer:
Hej
Det kan vara svårt att älska sig själv. Man känner ju till alla svaga sidor och mindre smickrande karaktärsdrag men du har nog rätt. Börja med dig själv så att du kan möta andra.
Svagheter och brister är jag inte rädd för. Det är värre med det omvända: människor som ser sig som ofelbara. Överdriven självkärlek. Grundad i djup osäkerhet, tror jag.
Återigen: hur ser man på sig själv? Är jag värd att älskas eller måste jag arbeta aktivt för det?
Jag vill tro att jag duger som den jag är. Trots övervikt, dåliga dagar och mindre smickrande karaktärsdrag. För jag kan ju hela tiden utvecklas och lära mig nytt om mig själv och hur man lever.
(Nej, jag ska inte bli präst..!)
Så sant, det du skriver. Men... du glömde en viktig faktor. Förmågan att vara tacksam för det lilla i vardagen, mot dej själv (också en slags kärlek) och mot oväntade små glimtar... Att du fick se den vackra solnedgången, att du fick plocka de oerhört saftiga solmogna jordjubbarna från sin planta direkt in i munnen. Att du fick en liten otvungen stund bara för dig själv. Trendanalytikerna kallar det mindfullness och folk föröker göra buissnes på det just nu, men på ren svenska och tillgängligt för alla kallas det kort och gott närvaro
Kramis!
ps: ändrade planer ang Göteborg den tjugonde-nånting. Är hursomhelst inte där, men lgh finnes v.b.
Skicka en kommentar