Ju mer jag tänker på det, och känner efter, desto mer kommer jag fram till att det är just det som är hela grejen: Kärlek. Pengar, prylar och karriär är bara substitut. Från första till sista stund av våra liv är kärleken vårt enda mål. Älska och bli älskad. Bli älskad och älska tillbaka.
Jag har älskat två män. Och lämnat dem båda; den förste för att jag var kär, den andre för att han var det. Ändå har jag upplevt andlösa stunder av fullkomlig, ogrumlad kärlek. En man grät för att min ögonfrans nuddade hans kind. Själv släppte jag taget om precis allt jag var och trodde på, för att andas in doften av en fortfarande främmande människas hud.
Ibland tror jag att jag har använt upp min pott. Förbrukat min beskärda del, den kärlek som tilldelats just mig. Å andra sidan hörde jag talas om en kvinna som ska gifta sig i maj. 70 år och nyförälskad.
Ja, det måste vara det som är vitsen med allt. Kärlek.
2 kommentarer:
Hej
Jag är helt övertygad om att du någon dag kommer att få full pott!
Kärleken har så många sidor. Jag minns den himlastormande, den bittert obesvarade, den snuskigt slippriga, den hemligt sensationella, den överraskande och oväntade. Dock inte med saknad! När man nu närmar sig 70 har inte kärleken sådana drag. Ändå betyder den allt, verkligen ALLT. Fast man är oftast inte särskilt medveten om det!
Skicka en kommentar