Ingen ska tala om för mig när jag bör överraska mina kära. En vänskaplig viskning i örat tycker jag om (”pst, du, ett tips, NN känner sig lite bortglömd just nu…”) men inte köptvång. Inte färdigproducerade kort med hjärtan, glittriga rosor eller industriflott-choklad i nydesignat omslag. Organiserad Omtänksamhet har jag inte mycket till övers för.
De jag älskar, respekterar och vill vara rädd om, de får tecken på detta av mig ändå. Då och då, året om, när de minst anar det. Troligen inte den 14:e februari, men inte heller det är en självklar sanning. Den otvungna själen vill inte bli styrd, och friheten att välja själv är mitt viktigaste verktyg för att fungera som människa.
Jag vet. Musen-som-röt. Min hållning betyder inte ett dugg för den kommersiella handeln. Självklart ska ni dela ut Alla Hjärtans Dag kort på torsdag – tänk vad ledsna många annars kommer att bli.
Själv låter jag mina tankar kretsa kring tema Kärlek denna vecka. Så helt opåverkad är jag inte…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar