”Gatans ljud är lika ungt som gatan själv, havets ljud lika gammalt som elementen. Stadens motorröst skall tystna och spinnrockens hjul skall stanna, medan havet ännu fortsätter att slunga sina vågor mot stranden. En gång skall havet vara den suveräne härskaren dygnet runt.”
Det är en trösterik tanke.
(Ur Vilhelm Moberg ”Din stund på jorden”)
2 kommentarer:
Åh.
Så jag älskar den mannens språk! Poesi sprungen ur karghet. Att något så vresigt kan föda så mycket vackert. Min stund på jorden är det vackraste jag läst.
Ville i Momåla kommer först i min bokvärld. På andraplats kommer Kerstin Ekman.
Jag har läst Din stund på jorden fyra gånger. Nu längtar själen efter en femte.
Moberg, Ekman, Lagerlöf. Oj oj oj.
Vilka berättare! Och så Tove Jansson vars enkla naturnära filosofi jag känner mig så nära i.
Men så finns också Dostojevskij.
Bröderna Karamasov är nog det bästa jag läst. Om man måste välja.
Skicka en kommentar