Han gick alldeles för bredbent för att vara nykter. Hälarna dundrade i marken, det såg ut som om han ville krossa varenda liten småsten med sulorna.
Sedan såg han mig och blockerade vägen med sammanbiten min, blåste upp bröstkorgen och nästan skrek med sönderrökt stämma:
- God eftermiddag!
Den mannen har också varit en pojke, tänkte jag, satte ner matkassarna och sträckte fram handen med ett leende.
- Hej.
Då mjuknade allt. Luften pyste ut ur moccajackan och han lyfte en hand upp till örat. Med blossande kinder och glittrande ögon gav han mig en slags Betty Boop vinkning, ackompanjerad av ett förtjust fnissande.
Människan blir till bland människor.
6 kommentarer:
* suckar av fröjd *
Söta Catarina.
Du skriver så min själ slår kullerbyttor.
Kram
Kia
Jag vet. Visst är det häftigt.
Att möta en annan människa.
Att våga möta den som ingen vågar möta.
Att göra tvärt emot vad som förväntas, det kan åstadkomma ett möte.
Att göra precis vad som behövs kan åstadkomma ett.
--------------
Jag ser ofta en kvinna vid torget där jag nästan bor. Hon är ofta inte helt närvarande, och ibland när hon verkar närvarande ser hon så liten ut, så rädd och så trött ut. Ibland kryper hon upp i knät på någon av de män som inte heller alltid är helt närvarande. Men det ser inte heller tryggt ut, det ser ensamt ut. Jag tror jag ska våga möta med henne någon dag, men jag är rädd. Tyvärr.
C! Du tänker längre och större än många jag känner. Jag kan inte uttrycka annat än beundran.
Tack kära ni för kommentarerna!
De värmer, vilket behövs för jag är kall om fingrar och tår, och genomless på livet med skärm & tangentbord som huvudsakligt sällskap. Men jobbet kräver mitt skrivande, så ännu blir jag sittande här... (Tur att jag har bloggen, en oas i verkligheten där jag får berätta om just - verkligheten.)
Vill ut i världen! Men snart far jag mot Lappland, och sedan blir det några månader vid Vänerns strand med stenslott och nervösa konstnärer. Det ser jag fram emot!
Kommer ni och hälsar på mig?
Rädslan för det som är annorlunda som är obekant gör människors närmande till vår nästa ovanligt komplicerat. När jag läser om din lilla episod så värmer det hjärtat. Jag har prövat något liknande och även det föll i god jord och efterlämnade en sorts lyckokänsla att ha gett uppmärksaamhet till människan alla undvek.
Du har ett stort hjärta, mod, närvaro och fördomsfrihet ;-)
//S
Skicka en kommentar