Regipunktnu gör ett nytt gästspel i modevärlden. Idag presenteras, exklusivt enbart för er bloggläsare, en intervju med själva källan till RPN: Catarina, också känd som Cathy, A-Cat eller Janssons Frestelse.
Jag lutar mig bakåt aning och betraktar mig själv, avslappnat uppflugen i soffan med en filt runt knäna, ser mig själv dra fingrarna (snyggt kortklippta nagla) genom de blonda lockarna (anar timmars arbete bakom varje böj) och sedan lyfta thekoppen mot munnen och blåsa lätt med nariga läppar. Jag är redo, så även jag.
Nu börjar vårt samtal.
Favoritklädsel? Herrpyjamas.
Vackraste skor? Tåspetsskor.
Bästa klädseln på en man? Avtagbar.
Skulle aldrig förmå dig bära? Burka.
Alltid i din handväska? Läppcerat.
Alltid i din jackficka? Läppcerat.
Här shoppade du senast kläder? Thailand-street-market, augusti 07.
Bästa märkeskläder? Min svägerskas (jag ärver).
Vilken designer väljer du? Mathias Clason
Så klär du dig på fest? Enormt snyggt. Kan föra mig i salongerna.
Så klär du dig till vardags? Innifrån och ut.
Arbets-dress? Kavaj. (Nu blev jag seriös helt plötsligt…)
Oumbärlig accessoar? Associationsförmågan.
Färg? Svart.
Egentlig färg (inne i hjärtat)? Blå-timmen-himmelsblå, strandrågsgrön, Lapplandsvitt, kärleksröd och solnedgångsgul.
Jag ser mig själv drömma mig bort en stund, och bestämmer mig för att avsluta intervjun med en sista fråga. Den viktigaste.
Visar man sitt jag i sitt sätt att klä sig? Nej, det är därför jag bloggar.
*
(PS Jag hälsar att hon med nöje svarar på läsarfrågor, om det är någon väsentlig information ni saknar i denna artikel.)
mode, kläder, trender
2 kommentarer:
Visar man sitt jag i sitt sätt att klä sig?
Tycker du inte att det är ett statement i sig att klä sig som man själv vill, oavsett pågående trend? Jag tror att man på så sätt kan marknadsföra sig som en oberoende individ.
Lisa, du har alldeles rätt!
Beroende på hur mitt liv ser ut, så väljer jag aktivt hur jag vill manifestera mig själv, i klädseln.
Men jag glömmer också! Kan komma hem och se mig i spegeln och drabbas av antingen skam eller ett hysteriskt skrattanfall, när jag inser hur jag har sett ut hela dagen, och att diverse människor sett mig, i affärer, vid sopnedkastet osv.
Det sägs att en bohem klär sig som en konstnär men att en konstnär aldrig tänker på hur han/hon klär sig, för de har fokus någon annanstans. Så är jag ibland. Men oftast väldigt medveten, även om jag idag har bloggat med viss självdistans!
Skicka en kommentar