Hur mycket går man miste om i livet bara för att man är rädd att bli avvisad?
En vän till mig berättade om sin dotter: hon vågar inte göra intagningsprovet till den utbildning hon vill gå, för tänk om hon inte kommer in. Själv har jag för inte så länge sen stått mitt emot en man och varit på vippen att fråga om han ville följa med mig hem, men gjorde det aldrig. Han kunde ju sagt "nej". Och jag vet många som inte firar sin födelsedag, för det kan ju hända att alla råkar vara upptagna just då och avböjer en kalas-inbjudan.
Rädslan urholkar själen. Bromsar flödet. Förminskar livs-upplevelsen. Blir jag avvisad betyder det antagligen att jag inte duger, och vilken avgrund öppnar sig då inte inom mig?
Säkrast att aldrig ta onödiga risker.
Eller....?
3 kommentarer:
Hej Cattis!
En vis man på Nya Zealand sa en gång att "Only dead fish go with the flow".
Vill man flyta med strömmen med magen upp eller vill man sprattla emot och själv bestämma var man hamnar?
Kram, Annika
Vilket bra ordspråk. Det ska jag ha kvar i mig.
(Sen sprattlar jag rätt rejält ganska ofta...)
Jag känner igen mig i det du skriver om att rädslan urholkar själen. (Kanske alltför väl)Inte så att jag är rädd för att få ett nej. Det vet jag att jag kan ta. Min rädsla är att såra den andre. Att den andre ska tro att jag tar den för given och därför sårar den andre. Fånigt jag vet. Att avstå från en kontakt, relation som skulle kunna betyda mycket för oss båda. Men det händer att jag avstår från att ta chansen av missriktad rädsla och försiktighet. Jag måste skärpa mig på den punkten.
R.F.
Skicka en kommentar