Fast jag har ingen.
Eller jo, jag har, men jag klär inte i den.
(Är för kort helt enkelt. Världen klipps av.)
I alla fall: vaknar i Lidköping. Passerar kontor, slott och fd hyrd stuga, alla stopp med sina respektive ärenden, mer eller mindre ansträngande. Mot slutet av dagen kör vi till Trosa, N + jag, och hämtar M som spelat fiol med sin morfar i en veckas tid. ABBA-cd på högsta volym i bilradion. Vi sjunger med så det dallrar i inredningen modell -97.
KL 22.oo tisdag kväll den 5:e augusti kliver jag in över tröskeln till min andra lägenhet ffg på två månader. Det är tyst och tomt. Men fint.
Snabbt acklimatiserar jag mig till förorten. Jag bor här - också. Jag har tre hem; ön, småstaden och förorten. Och jag känner mig inte det minsta splittrad. Tvärtom. Nomaden i mig är fullt tillfredsställd. Jag vill aldrig stå still och stampa på en plats.
Mitt hem är kanske inte där hatten hamnar.
Mitt hem är där jag själv är. Och flickorna.
Och där jag kopplar upp min laptop...
1 kommentar:
Så ljuvligt olika vi är, vi människor.
Jag fick stressblåsor av att leva nomadliv. Jag försökte, det gjorde jag. Det gick inte. Jag är en riktig hemmaråtta. Var mitt hem står spelar ingen roll, men jag vill bara ha ett.
Så skönt att du mår bra!
nickar Kia
Skicka en kommentar