Där var ett svartvitt fotografi. En grupp glada arbetskamrater riktade rakt mot kameran. Och där till höger stod hon och han; hon i långkjol och väst, lockig och charmig - han lång och vacker, i jeans och kavaj, lite allvarligare. De höll varandra i handen.
Jag log. Det var så länge sen, jag hade glömt bort.
Åren innan det nötande grubbleriet. Åren innan de stora kastbyarna mellan kärlek och krig. Tiden då tilliten ännu inte malts ner av suckar, misstänksamhet eller svartsjuka.
Och jag hade kunnat plocka fram mitt hjärta än en gång och lägga det där och då i hans hand igen.
2 kommentarer:
Försent skall syndaren vakna.
Det var en lustig kommentar!
Skicka en kommentar