fredag, juni 05, 2009

Torsdag

Stod två timmar i en kyrka och pratade om tillit och försoning. Nej, jag är inte präst, jag är regissör! Men kanske våra yrken har vissa likheter ändå. Vi vill berätta något för människor, röra vid deras inre.

Men jag berättar i lag. Och aldrig från en predikstol.

5 kommentarer:

kyrksyster sa...

Det finns ju en hoper skådespelare som är prästsöner... Äpplet faller inte så långt...

Framställningskonst.

Anonym sa...

Kunde också vara intressant att fundera över skillnaderna mellan dessa två yrken. Prästens referens är Bibeln. Vilken är regissörens?/CPG

kyrksyster sa...

En god predikan börjar i det mänskliga och ger sen de bibliska referenserna.

Regissören och skådespelarna ska ju också tolka och gestalta det mänskliga.
Men har naturligtvis frihet att göra det utifrån olika ideologier. Men teatern likväl som litteraturen är ju aldrig värderingsfri. En filosofi, ett budskap... finns väl alltid?

Catarina sa...

Skådespelaren tränger in i människan, varandet. Regissörens perpektiv är mer berättelsen, det som sker under resans gång. Båda yrkesgrupper leker med livet, på största allvar.

Referensmaterialet är texten, bilden eller musiken - påhittat av en annan människa. Ingen gud.

Det konstnärliga skapandet innebär att ha en trollskärva i ögat: att se på verkligheten i annat perspektiv - förstorat - förvridet - fördjupat. Och det är frågorna som är de viktigaste. Belysandet. Aldrig svaren. Dvs budskapet är inte att vi lär vår publik något utifrån, utan försöker drabba och skaka om så att alla lär sig något mer om sig själva.

Där är religionen väsenskild från kreativt skapande. Religionen vill ge svar, vägledning, i värsta fall kontrollera och utöva makt.

Men att konst är gudomligt - det håller jag med om!

kyrksyster sa...

Det finns gånger när man kanske skulle önskat att predikan gav färdiga svar. Men så är det ju sällan. Kristen tro har inte svar på allt. En predikan blir mer att se på våra liv i ljuset av Bibelns ord.

Å andra sidan så kan man kanske önska att teater ska fungera som du beskriver. Men nog har jag sett ett och annat där budskapet har varit övertydligt. I sättet att beskriva, framställa finns ju redan ett budskap...