90-tal. Radarpar. Picnic på en klippa.
”Jo, jag vill berätta en sak.”
”Vadå?”
”Du ska bli pappa.”
Han blev alldeles tyst.
Sedan låg hon med huvudet i hans knä resten av kvällen medan solen sakta gick ner över Mälaren.
De skulle bli jordens lyckligaste familj.
Idag 17 år senare bor han och hon i varsin förort, och de två döttrarna får flytta fram och tillbaka med sina datorer, fioler och gymnastikläder.
Mellan dessa två punkter rinner en aldrig sinande ström av blöjbyten, vaknätter, dagishämtning, smutstvätt, BVC, ABC, VAB, gympapåsar, storkok, barnkalas, galonisar, utvecklingssamtal, ryggvärk, barnbalett, ponnyridning, friluftsdagar, läxläsning, föräldramöten, magsjuka, vattkoppor, avbrutna tankar, avbrutna samtal, avbrutet (eller obefintligt) sex.
Mitt ode till småbarnsföräldrar blir ingen högstämd dikt. Ingen lyrisk skildring över doften av den nyföddas hud eller samspelet mellan vuxen och barn i lekfull inlärning. Inte heller ett klingande versmått om det porlande skrattet och de underfundiga formuleringarna. Det skulle det kunna ha blivit. För allt det där finns.
Istället blev det en bild av den verklighet som väntar många föräldrar.
Han och hon har inte kvar varandra.
Men de har barnen; det viktigaste och mest dyrbara i deras liv.
Och varenda sekund av trötthet, slitningar, isande tystnad eller högljudda skrik var värt det.
Med kärlek till de två barn som gör varje dag värd att vakna upp till.
Med ömhet till barnens pappa och de minnen vi för alltid delar.
Med beundran för alla småbarnsföräldrar som kämpar på, trogna varandra och den familj de en gång valt att bilda.
Med respekt för alla som gått isär, men ändå låter barnens behov stå i centrum.
Med förtvivlan för de som lämnar, sviker och utnyttjar sina barn - vår gemensamma framtid.
Titeln "Ode till småbarnsföräldrar" gavs till mig av SMYG.
Och efter dagens inlägg lämnar jag vidare Bloggstaffett-pinnen till Snurrmaggan. Ditt ämne?
”Våren – dripp, dropp eller depp?”.
8 kommentarer:
Ämnet kom till mig under mina morgonliga cykelturer till jobbet, där min tillvaros hjältar varje morgon går tidigare än de kunde tänka sig innan de blev föräldrar, tar sig igenom mer praktiskt strul, tårar och ogenomtänkta utbrott än någon vill föreställa sig, tar sig och barnen till dagis och skolor innan de själva far vidare till jobbet, sliter hund där och sedan kör samma visa baklänges igen innan de somnar av utmattning. Och som älskar sina barn. Jag tyckte de var värda en hyllning; och det fick de ju.
Tack!
Mycket BRA skrivet! *applåder*
nr 19 http://rudbeckia.bloggspace.se
Välskrivet och snyggt. Och snabbt avklarad stafettsträcka. Jag lägger in den nu i Bloggtidningen.
mvh
RS
bloggtidningen.se
Var stolt! För att du har skrivet en sann underbar text om föräldrar och för att jag anar att du är en sådan supermamma :)
'
Så himla bra skrivet!! Jag själv kanske kan skriva nått liknande när jag får distans till det som händer runt mig nu.
Underbar text. Så sann. Skriv mer.
Jag väljer dripp, dropp och depp. Stockholm är ebn grå stad där molnen stryker lågt och sänker humöret.
Annars är allt okej! *L*
Skicka en kommentar