Det är nånting med den nakna, sårbara människan som intresserar mig så oerhört. Avskalningen. Synliggörandet. Innehåll, inte yta.
Så jag köpte Noréns "En dramatikers dagbok", och redan nu, efter knappt tio sidor, känner jag mig fullständigt indragen. Lars Norén är kompromisslös, men hårdast mot sig själv. Eftersom han inte försöker behaga skriver han också inget annat än sin egen sanning (den som boken fått så mycket uppmärksamhet för, men som bara är en konsekvens av ett sätt att leva som människa bland andra människor.)
Mitt första möte med Norén var som tjugoåring. I min värlsbild var teater = sagor, bakgrundsmusik och glansiga kostymer, men så satt jag en kväll på Dramaten och fullständigt golvades av "Natten är dagens mor." Noréns text var som en biljardkula som sköts in i mitt intellekt och sprängde den prydliga pyramiden av ordning och reda.
Och jag vet att måste jag välja mellan försköning eller krass verklighet, omskrivning eller osminkad uppriktighet, så tar jag det senare.
Längtar redan till ikväll när jag får läsa vidare i den svarta dagboken...
Andra bloggar om Norén, En dramatikers dagbok
2 kommentarer:
Ska köpa den bums. Hade tänkt vänta köpa så småningom.... men väntar med så småningom
Kram
Ola Magnell har en sång där han sjunger..."Då hävdar Odd, precis som förut, både och"
Både yta och innehåll.
Men att få dela det inre, det tror jag är det som utgör grundkittet mellan oss.
Även om handlingar i nuet också är väldigt viktiga.
Skicka en kommentar