söndag, april 20, 2008

Jag dissar, alltså finns jag, Descartes

Två bottennapp på kort tid:

Usel film:
”Beowulf” från 2007, där bl a Anthony Hopkins lånat sin röst och sitt utseende till denna digitala slakt på ett av litteraturens stora verk: Beowulfkvädet från 900-talet, troligen skrivet av en engelsk munk.

I Zemeckis version möter vi en plastig hjälte som vrålar, knullar unga hovdamer och har ett sexpack som inga anabola i världen skulle kunna åstadkomma. Blodet sprutar, monstret dregglar och draken är i detta manus – naturligtvis – Beowulfs son. Kul komplikation, eller?



Dålig bok:
”En sorts kärlek” av Ray Kluun. Ok, temat är rörande och jag drabbades i slutet, men texten är ganska undermålig och innehållet ytterst irriterande. Snygg man i karriären har en hustru som får bröstcancer, varpå han ständigt bedrar henne (han har det jobbigt, stackaren). Värst blir det när den förstående älskarinnan träder in och ger tröst, sex, närhet. Hon som han kan prata med, hon som gör honom hel, som ser honom såsom han är värd att bli sedd – och som inte ställer ett enda krav. Kanske är detta varje mans dröm om kvinnan som hör till hans privata rum? Själv tror jag inte att hon finns.

Jag ska tänka mig för innan jag lägger ner mer pengar på något som på sin höjd kan leda till en sågning på nätet!

Andra bloggar om , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej
Snälla, kan du inte messa eller maila din mailadress då jag lyckats strula bort den.

Ha det gott!

RF

Svensson sa...

Beowulf-rullen är dålig alltså, ja det verkar så... tänk vilket helgerån på denne svenske hjälte, jo han är ju från Götaland sägs det...