Människans uppfinningsrikedom känner inga gränsen. Jag har just suttit i en enorm massagefotölj av mörkbrunt läder, som en relik från farfars gamla rökrum. Hårda kulor har löpt upp och ner utmed min ömma rygg. Jag blundade och låtsades att det var starka händer.
En kvart senare tog det förinställda programmet slut. Det var då jag hade velat säga: tack snälla du, men kan du inte trycka lite mer just här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar