Men plötsligt låg där en fet humla på de breda träplankorna. Sömnigt kravlade han sig upp på vingliga ben, tittade på mig med dimmig blick och undrade vad det var för dag.
- Söndag den nionde maj 2010. Klockan är lite drygt åtta, sa jag.
Humlan stönade.
- Jävlar, vad jag har sovit. Måste legat fel med ett ben, jag kan liksom inte räta ut det...
Jag hämtade vatten och en slurk honung. Han kvicknade till.
Och nu är han så pigg att han hjälper mig med dagens inlägg.
Han skriver d och f, och jag resten.
Jag är trots allt lite kvickare.
1 kommentar:
hej jävlar vad jag skratta åt din humla. kanonkul..o bra med lite skrivhjälp. /långt-T long time no see.
kram
Skicka en kommentar