Jag körde Lite För Fort.
Till vänster om mig passerade hetsiga herrar i finare bilar än min.
Dom körde Ännu Fortare. Schwisch bara!
Plötsligt bromsar alla in och kryper upp bakom mig i snigelfart.
Och ja visst: där stod polisen.
Jag rörde inte bromsen.
Jag lättade aldrig på gasen.
Jag fortsatte att köra Lite För Fort.
För jag vill inte vara en skenhelig ögontjänare.
I ögonvrån tyckte jag mig se polisens gillande blick:
"Hon vet vem hon är och hon står för vad hon gör, modigt!" sa den mig.
(Lite längre bort, bakom kröken, gasade jag för fullt. Jag ville ju komma hem.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar